Recension: STHLMIANA – Längtan och resurser

Über-romantikerna Johan Rahmström och Markus Bergström Björn i Sthlmiana är tillbaka med sitt andra fullängdsalbum. Deras hjärtan är alltjämt krossade, deras längtan driver dem än och motvilligt färdas de mot gryningen - så mycket känns igen - men soundet på nya plattan är annorlunda mot förra skivan, 2015 års Rakt in i gryningen. Till stor … Fortsätt läsa Recension: STHLMIANA – Längtan och resurser

Tre gånger: pinfärsk elektronik

I dessa tider, när dagarna går från mörkgrått till kolsvart, när man inte vet vad klockan är eller ens vilken dag det är, är det tur att man har musiken att ty sig till. Denna omgång av Tre gånger ägnas helt åt ny elektronisk, synth-baserad musik. Det känns ju som att det passar ganska bra. … Fortsätt läsa Tre gånger: pinfärsk elektronik

Två nya singlar: Sthlmiana – Nattfåglar, The Hanged Man – Good Dreams

Det kommer mycket spännande musik nu. Nedan följer två färska, svenska singlar att lyssna lite extra på. Sthlmiana är Johan Rahmström och Markus Bergström Björn. Nya singeln Nattfåglar, hämtad från kommande albumet Längtan och resurser (release 6/12 via egna etiketten Strindbergshimmel) låter sval och sofistikerad och för tankarna till tidiga Orup, Mauro Scocco, Blue Nile … Fortsätt läsa Två nya singlar: Sthlmiana – Nattfåglar, The Hanged Man – Good Dreams

Recension: Nicole Sabouné – Come My Love

För lite mindre än en månad sedan skrev jag lyriskt om Nowhere to Go - första smakprovet från Come My Love. Jag kallade den en mäktig låt, jag kallade den för årets bästa låt, och jag berömde Nicole Sabouné för hennes mod att blotta sitt innersta och sitt mörker och för modet att hålla volymen … Fortsätt läsa Recension: Nicole Sabouné – Come My Love

Bäst just nu: november 2019

Pablo Matisse - Human Warmth (EP) - Med nya EP:n återuppfinner Pablo Matisse (med medlemmar från Soundtrack of Our Lives, Division of Laura Lee och Affordable Hybrid) knappast punkhjulet, men de gör det mesta rätt. Verserna i titelspåret varvar aggropunk, i stil med tidiga Black Flag, med en melodisk refräng á la Ramones. Is There … Fortsätt läsa Bäst just nu: november 2019

Recension: Nicole Sabouné – Nowhere to Go – årets bästa låt?

Senast vi hörde från Nicole Sabouné var 2015 och albumet Miman - ett skimrande svart album som tog det bästa från Sisters of Mercys majestätiska, sena 80-tal och blandade med Nico-plattor som The End och Camera Obscura - utan tvekan ett av det här årtiondets bästa svenska album. Sedan dess har det varit tyst från … Fortsätt läsa Recension: Nicole Sabouné – Nowhere to Go – årets bästa låt?

Thåström: Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal – 20 år

Ett av de viktigaste, om än inte bästa, Thåström-albumen firar denna månad 20 år. Nedan följer mer eller mindre (o)sorterade tankar kring den legendariska plattan Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal. För att kunna skriva om Thåström måste man känna till historien. För att kunna skriva om en … Fortsätt läsa Thåström: Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal – 20 år

Dubbelrecension: Nick Cave & The Bad Seeds – Ghosteen + Henrik Meierkord – Flykt

  Tvåa på bollen här, men vissa skivor kräver tid. Här är två sådana. Två skivor som båda jagar och längtar efter frid. Nick Cave & The Bad Seeds - Ghosteen När Nick Cave 2016 släppte albumet Skeleton Tree var det fler än jag som betraktade plattan som ett sorgearbete. Detta var i det närmaste … Fortsätt läsa Dubbelrecension: Nick Cave & The Bad Seeds – Ghosteen + Henrik Meierkord – Flykt

Bäst just nu: oktober 2019, del 1

  Molchat Doma (band) - Det just nu intressantaste och bästa postpunkbandet är inte tyskt, amerikanskt, brittiskt eller ens svenskt. Det är vitryskt! Molchat Doma (som enligt bandets hemsida betyder ungefär "tysta hus") kommer från Minsk och spelar iskall postpunk och vackert svärtad cold wave med ypperlig känsla. Tänk Seventeen Seconds, tänk Unknown Pleasures, tänk … Fortsätt läsa Bäst just nu: oktober 2019, del 1

Recension: Thåström – Texter

I juli, när "PR-maskineriet" för Thåström-boken Texter började rassla igång, skrev jag en längre text om vad Thåströms texter betyder, säger, står för och är. Vem Thåström, textförfattaren, är och vilka hans centrala verk är. För mig och förhoppningsvis för många fler. Då hette det: För det är ju så enkelt som att så många … Fortsätt läsa Recension: Thåström – Texter