Tre album (eller två album och en EP, om man ska vara noga) och fyra låtar. Varsågoda. Figurehead - Stockholm Alien (EP) - Det första jag undrar när jag får pressmejlet är om namnet Figurehead är en referens till avgrundsmörka Cure-låten "The Figurehead". När förstalåten "Prozac Dreamin" rullat några sekunder inser jag dock att … Fortsätt läsa Bäst just nu: september 2020
Månad: september 2020
Recension: Dödskällan – Dödskällan
INVSN, Hurula, Hast...och nu Malmöbandet Dödskällan. Det går inflation i ångestdriven svensk punk. Problemet är att allt låter så förbannat likriktat - stick i stäv mot punkens ideal, alltså. Dessvärre bryter inte heller Dödskällan mot normen. Det är, som ni kanske gissar, mollstämt, ilsket, med ringande BD-gitarrer och texter om hat, trasiga människor och trasiga … Fortsätt läsa Recension: Dödskällan – Dödskällan
Recension: Orochen – Thylacine (EP)
Med sin tredje EP, skriven och inspelad under coronapandemin, visar svartrockarna i Orochen äntligen vad de är kapabla till. De två föregående EP-skivorna hintade om potential, men var i slutändan för snälla, nästan poserande, lite för runda i kanterna. Lät stundtals mer Him än det Neurosis- och Mannen som blev en gris-sound man kände på … Fortsätt läsa Recension: Orochen – Thylacine (EP)
Recensioner, 2020-09-12
______________________________________________________________________________ And We Should Die of That Roar - Deathbed Lullabies - Bakom det matiga, men coola, artistnamnet döljer sig svensken Hardy Hum (ett annat artistnamn?), och Deathbed Lullabies är vederbörandes andra album. I Hardys värld är det 1800-tal, i Klondike, Alamo, Calgary eller längs the Oregon Trail. Dammet yr när de laglösa och deras … Fortsätt läsa Recensioner, 2020-09-12
Recension: Harriet Nauer – Human (EP)
Trollhättebon Harriet Nauer debuterade 2014 med mini-LP:n/EP:n Standing by the Heavenly Gates. Sedan dess har hon legat lågt på skivfronten, men nu är hon tillbaka igen. Och nya EP:n Human imponerar på denne recensent. Harriet Nauer är bländande som en filmstjärna, har en röst som landar någonstans mellan ett klassiskt skogsrå och kalifornisk 70-tals-folk och … Fortsätt läsa Recension: Harriet Nauer – Human (EP)
482 MHz 