Senast vi hörde från Nicole Sabouné var 2015 och albumet Miman - ett skimrande svart album som tog det bästa från Sisters of Mercys majestätiska, sena 80-tal och blandade med Nico-plattor som The End och Camera Obscura - utan tvekan ett av det här årtiondets bästa svenska album. Sedan dess har det varit tyst från … Fortsätt läsa Recension: Nicole Sabouné – Nowhere to Go – årets bästa låt?
Månad: oktober 2019
Thåström: Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal – 20 år
Ett av de viktigaste, om än inte bästa, Thåström-albumen firar denna månad 20 år. Nedan följer mer eller mindre (o)sorterade tankar kring den legendariska plattan Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal. För att kunna skriva om Thåström måste man känna till historien. För att kunna skriva om en … Fortsätt läsa Thåström: Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal – 20 år
Dubbelrecension: Nick Cave & The Bad Seeds – Ghosteen + Henrik Meierkord – Flykt
Tvåa på bollen här, men vissa skivor kräver tid. Här är två sådana. Två skivor som båda jagar och längtar efter frid. Nick Cave & The Bad Seeds - Ghosteen När Nick Cave 2016 släppte albumet Skeleton Tree var det fler än jag som betraktade plattan som ett sorgearbete. Detta var i det närmaste … Fortsätt läsa Dubbelrecension: Nick Cave & The Bad Seeds – Ghosteen + Henrik Meierkord – Flykt
Bäst just nu: oktober 2019, del 1
Molchat Doma (band) - Det just nu intressantaste och bästa postpunkbandet är inte tyskt, amerikanskt, brittiskt eller ens svenskt. Det är vitryskt! Molchat Doma (som enligt bandets hemsida betyder ungefär "tysta hus") kommer från Minsk och spelar iskall postpunk och vackert svärtad cold wave med ypperlig känsla. Tänk Seventeen Seconds, tänk Unknown Pleasures, tänk … Fortsätt läsa Bäst just nu: oktober 2019, del 1
482 MHz 