L.T. Fisk – ”Timmarna”
– I L.T. Fisks ljudvärldar vill jag vara. Där är det okej att vara en trasig drömmare. Där, bland överhettad elektronik och hypnotiskt droniga orgeltoner, som i två veckor gamla Bandcamp-singeln ”Timmarna”, blir universum helt och livet en varm och mjuk färd längs floden som tar en hem. Inte ens när det skakar och kränger, som i låtens slutminut, förloras hoppet. För precis som i så mången annan stor konst balanserar Johan Andersson, som han egentligen heter, alltid på rätt sida av avgrunden, understödd av andens knappt märkbara men alltid helt avgörande vind.
Vargkvint – Jorden kallar
– I samma melankoliskt drömska härader som L.T. Fisk hittar vi Sofia Nystrand, som gör musik under namnet Vargkvint, och som nu på fredag släpper föreliggande album, hennes tredje i ordningen. Här är soundet än mer avskalat, men minst lika sakralt som hos L.T., och bygger på mäktiga men återhållna, elektroniska ambient-landskap som ofta får sällskap av ett luftigt svävande piano. Ihop med sången och fraseringarna, som känns som lånade från Amanda Wernes arsenal, och körkvartetten LYN, har Nystrand tagit fram ett verk som lätt kan misstas för en…platta. Men det vore för enkelt. För detta är inget vanligt musikalbum. Detta är ett medel för att teleporteras ut ur den materiella, mätbara världen och in i något uråldrigt och heligt, något vi tillhör men förlorat. Är det Eden eller urskogen? Går det ens att skilja dem åt?
När jag lyssnar på Jorden kallar och blickar ut från mitt fönster, ut över Åsunden och upp mot Rude kulle, på jorden vi ärvde, för att tala direkt med Nystrand och plattans mittpunkt och vackraste stund, blir det så smärtsamt tydligt hur illa vi som art gör bort oss. I år är det val, och de krafter som utan att blinka hade utplånat allt här utanför och alla platser som denna om de visste att det skulle generera några extra ören eller en inbillad seger i det eviga kulturkriget, bär makten i ett stenhårt grepp. Ja, det är lätt att misströsta, men också lätt att finna styrka, lätt att, när man lyssnar på Vargkvint, bli påmind om det stora i att leva på denna jord, att vara en del av denna skapelse, som trots människans idoga försök till förstörelse, är en okränkbar sådan. Jorden kallar är en kraftfull, men mild, bön till denna skapelse, ett stilla uppror i dagens ödsligt materialistiska värld, och ett försök att få oss arma, moderna människor att hitta tillbaka till vårt ursprung och vår egentliga hemvist. Skogen eller Eden. Vad nu skillnaden är, som sagt.
Betyg: 9/10
Bästa låt: ”Jorden vi ärvde” eller avslutande ”Kalhygge”
Om ni gillar det här: Slowgold – Lugna, Grouper – Grid of Points
Pig Machine – ”Camille”
– På med slaktmasken och ner på betonggolvet, där man simmar i blodet från sedan länge uppätna kadaver och bland slamsor i olika förruttnelsestadier. Där någonstans är vi, och där någonstans är också det mest intressanta av alla nya svenska band på sin nya singel ”Camille”. Precis som på tidigare Pig Machine-singlar bjuds vi på industri av ett slag man sällan hört i Sverige sedan PLP:s dagar, och jag kommer att tänka på låtar som ”His Head is Spinning Off” medan ”Camille” maler, river, vrider sig fram. Att det är precis och alldeles underbart har ni väl förstås redan räknat ut?
482 MHz 