Recension: Morrissey – I Am Not a Dog On a Chain

Efter några år av rabalder och kontroverser är han nu äntligen tillbaka - barden från Stretford, "the real poet laureate", Steven Patrick Morrissey. Tolfte soloalbumet i ordningen är det (trettonde, om man räknar fjolårets coverplatta California Son) - och det är hans bästa på länge. Mycket länge. Trots flera höjdpunkter på vardera skiva tillhör hans … Fortsätt läsa Recension: Morrissey – I Am Not a Dog On a Chain

Recension: Morrissey – Bobby, Don’t You Think They Know (singel)

20 mars släpper barden och provokatören från Stretford, herr Steven Patrick Morrissey, sitt tolfte soloalbum (trettonde, om man räknar fjolårets coverplatta California Son) - I am Not a Dog on a Chain. I dag damp första singeln och smakprovet ner. "Bobby, Don't You Think They Know" heter den. Den är ett slags duett med den … Fortsätt läsa Recension: Morrissey – Bobby, Don’t You Think They Know (singel)

Bäst just nu: december 2018

    Nu har det dröjt nästan 14 dar sedan senaste inlägget här. Men livet har helt enkelt inte gått att hållas stången. Det har inte funnits tid. Men efter att ni lyssnat på dessa låtar kommer ni känna att väntan var motiverad. Vilken omgång det blev!   Morrissey - de tre nyskrivna bonusspåren på … Fortsätt läsa Bäst just nu: december 2018

Ny låt från MORRISSEY: Blue Dreamers Eyes

Mitt i infernot av inställda turnéer, politiska kontroverser och medial lynchning skickar barden från Stretford (via sin systerson) ut en ny låt. Blue Dreamers Eyes är skriven ihop med gamle parhästen och gitarristen Boz Boorer, och är enligt Stereogum en av en handfull låtar som nyligen registrerats hos BMI. Och...den är fantastisk. Musikaliskt och textmässigt … Fortsätt läsa Ny låt från MORRISSEY: Blue Dreamers Eyes

”Du vet, har man varit med i Sällskapet kan man inte lämna” – INTERVJU med albumaktuella Sällskapet – om nya plattan, musicerandet, synestesi, och nya och gamla medlemmar.

När jag startade den här sidan hade jag ett fåtal delmål. Att intervjua Sällskapet var ett brännande sådant. Sedan deras första singel släpptes, i början av 2007, har jag snackat hål i huvudet på vänner, flickvänner, syskon, läsare (inte minst) om briljansen med det här perverst underskattade bandet. Hopplöst nördig och nördigt hopplös har jag hasplat ur … Fortsätt läsa ”Du vet, har man varit med i Sällskapet kan man inte lämna” – INTERVJU med albumaktuella Sällskapet – om nya plattan, musicerandet, synestesi, och nya och gamla medlemmar.

RECENSION: SÄLLSKAPET – DISPARITION

I fem långa år har man gått och väntat. På de varmkalla taggtrådsgitarrerna, på stålverksklangerna och högspänningselektroniken. På de där tonerna som bättre än någonting annat gestaltar skymningen som vårt Europa hopplöst sitter fast i. I fem långa år har man väntat på Sällskapets tredje platta. Nu är den här. På fredag, 16/3, släpps Disparition. En hel … Fortsätt läsa RECENSION: SÄLLSKAPET – DISPARITION

SÄLLSKAPET: Alla (hittills utgivna) låtar – rankade och kommenterade!

  Det är alltid både svårt och vanskligt att skriva listor. Extra svårt när ett enda band står i fokus. Ännu lite svårare när bandet ifråga är så jämnt som Sällskapet är. Visst, de har inte givit ut så hemskt mycket musik, men den musik de har givit ut håller hög klass. Varje klang, varje … Fortsätt läsa SÄLLSKAPET: Alla (hittills utgivna) låtar – rankade och kommenterade!

Recension: Morrissey – Low in High School

  Det var nog inte många som vågade hoppas på en ny Morrissey-skiva efter senaste skivbolags-debaclet 2014, då det skar sig (rejält) mellan Moz och dåvarande labeln Harvest. Och efter några rykten om nya kontrakt i fjol och tidigt i år som inte ledde någonstans såg det inte vidare ljust ut. Men så i augusti … Fortsätt läsa Recension: Morrissey – Low in High School