Etikett: alternative

Årets bästa…album

  Det är årets sista dag. Ett år som varit anmärkningsvärt bra, inte minst vad gäller antalet tunga skivsläpp. Här följer ett försök till att på ett sant nördigt vis sammanfatta 2017 genom att ranka årets 20 bästa album. Varsågoda.   20. Tim Kasher - No Resolution - Kasher tonsätter sin egen regidebut, och gör … Fortsätt läsa Årets bästa…album

Nyheter: Rome tillbaka med nytt album

  19 januari nästa år är Rome tillbaka med nya albumet Hall of Thatch. I pressreleasen kan man läsa att Jerome Reuter, som han egentligen heter, den här gången gått ifrån tidigare skivors filosofiska, politiska och historiska spörsmål och i stället vänt siktet inåt, mot sig själv. Skivan beskrivs ta upp personliga och allmänmänskliga ämnen … Fortsätt läsa Nyheter: Rome tillbaka med nytt album

Bäst just nu: oktober 2017, del 1

  Mitt i denna intensiva musikhöst vaskar vi fram dessa fem guldkorn.   Thåström - Låt det goda - Den låt från Centralmassivet som växt snabbast och mest. Vid första genomlyssningen tänkte jag "vafan är det här för bredbent riffrock?" och kände att den tveklöst var plattans svagaste spår. Men redan vid andra och tredje … Fortsätt läsa Bäst just nu: oktober 2017, del 1

Recension: Thåström – Centralmassivet

På förstasingeln, industrigospeln Old Point Bar, konstaterade Thåström att tiden var utmätt. Blott en fjärdedel återstår, mässade han. På nästa singel, Körkarlen, är Dödens hantlangare och kusk i antågande. Överallt på Centralmassivet står jag:et ansikte mot ansikte med människans ofta rätt bistra villkor; att medmänniskor försvinner, att man får ångra både ett och annat, att … Fortsätt läsa Recension: Thåström – Centralmassivet

Thåströms album – från sämst till bäst

  Med mindre än en vecka kvar till årets tyngsta albumsläpp levererar jag i kväll den slutgiltiga listan över Thåströms åtta soloalbum. Varsågoda! 8. Thåström År: 1989 Skivbolag: Mistlur - Året efter Imperiets uppbrott släpper Thåström sin solodebut. Där Imperiets sista skiva, 1988 års Tiggarens tal, var mörk och stundtals aggressiv är solodebuten gladlynt, ironisk … Fortsätt läsa Thåströms album – från sämst till bäst

20 år som missanpassad – Morrisseys Maladjusted firar 20 år.

  Allmän konsensus hävdar att Maladjusted är ett av Morrisseys allra sämsta album. I en omröstning från i vintras, på Morrisseys största fan-community på nätet, morrissey-solo.com, om vilket Moz-album som egentligen är bäst, hamnade Maladjusted näst sist. Och det var inte bättre vid release. Musiktidningen NME (New Musical Express), som under 80-talet skämtsamt kallades för … Fortsätt läsa 20 år som missanpassad – Morrisseys Maladjusted firar 20 år.

Bäst just nu: augusti 2017, del 1

Hösten har satt sig utanför dörren och mumlar nu hotfullt genom brevinkastet. Jag stänger ute ljuden med dessa låtar: Deptford Goth - Weirder in Here - Med nya singeln Weirder in Here närmar sig Daniel Woolhouses lynniga misfit-soul klarare strukturer, och i sångmelodin hörs lika delar The National som Blood Orange. Resultatet är mycket snyggt, … Fortsätt läsa Bäst just nu: augusti 2017, del 1

Recension: Slowgold – Drömmar

Vissa reagerar sent. Men nu har det hänt - jag har börjat lyssna på Slowgold. Detta är förstås mycket tack vare att Amanda Werne (som ju är Slowgold) sjunger på årets bästa skiva, Pelle Osslers Evig himmelsk fullkomning, och gästade Pelle på hans konserter nu i april. Men ibland behövs det något sådant. Något som … Fortsätt läsa Recension: Slowgold – Drömmar

Iggy 70

Some days ago, on April 21, James Newell Osterberg (aka Iggy Pop) turned 70 years old. Seventy. Since the Stooges' debut in 1969, he's been an untamed, sinewy...entity, haunting the world of rock'n'roll with his wry barytone, flailing arms and sinister demeanor. He invented punk rock before the seventies had even started, to little or no … Fortsätt läsa Iggy 70