Inga album denna gång, men väl två fantastiska låtar. Varsågoda.
Fågelle – ”Kroppen” (feat. Thåström)
Det är dags för Klara Andersson att äntligen följa upp den lysande debuten Helvetesdagar med ett nytt album. Den svenska vreden släpps 27 januari, och ”Kroppen” är tredje och sista singeln att släppas från plattan. Och det är ingen idé att gå som katten kring het gröt. Jag säger som det är. ”Kroppen” är en fenomenal låt. Helt igenom fenomenal och en lysande balansgång mellan mullrande mörker och fjäderlätt och skimrande atmosfär, med en lika fenomenal text om (meta-)fysisk och social och samhällelig klaustrofobi. Och då har jag inte ens nämnt gästartisten.
När Joakim Thåström kommer in hänger jag redan hjälplös på repen. När han öppnar sin mun och börjar sjunga, med rösten långt, långt fram i mixen, är jag inte bara golvad – jag är uträknad. Jag tänker flera gånger att det är såhär han ska låta. Det är den här musikaliska inramningen – ett luftigt, men suggestivt och mörkt, mellanting mellan Mannen som blev en gris och Sällskapet – han ska ha (hatten av till mästerproducent Henryk Lipp, som ju även producerade just Mannen som blev en gris). Och när de sedan sjunger refrängen tillsammans luckras mörkret upp och små, små ljusskärvor ramlar ner.
Två veckor in i det nya året och Klara Andersson har redan skänkt oss vad som kommer att förbli en av årets allra, allra bästa låtar.
I’m Kingfisher – ”Saved by a Friendly Reminder” (feat. Bebe Risenfors)
– Thomas Jonsson är sannerligen inne i ett stim nu. Den ena låten han släpper är bättre än förra. Men har han någonsin låtit bättre än han gör här? Och samarbetet han har med multiinstrumentalisten Bebe Risenfors kan omöjligen överskattas. Bebe, som även glänste på förra singeln ”Peer Pressure”, lyfter här en redan storartad låtskrivare till nya höjder med sin klarinett, kornett, trumpet, kontrabas och sina congas, och tillsammans ger de sig ut i ett jazzigt, sexigt skymningsland många mil från den indiefolk många förknippar med Thomas. Men det låter naturligt och det låter fruktansvärt bra.
Allra bäst är dock Thomas röst. På ”Saved by a Friendly Reminder” presenterar sig en virtuos. En tekniskt bländande virtuos, o ja, men inte minst också en virtuos med själ och djup. Bästa exemplet: tonen han tar kring 1:45 och sedan håller i 13 sekunder. Fullständigt makalös uppvisning.
Albumet Glue, det femte som I’m Kingfisher, släpps i början av mars via Fading Trails.
482 MHz 
En reaktion på ”Recensioner: 2023-01-13”