Ingen artist har väl betytt mer för 482 MHz än Pelle Ossler. Från att Sällskapets låt ”482 MHz” namngav hela sajten, till det att Pelle i mars 2017 blev den första artist att dela en av mina texter och således i ett slag gjorde väldigt många människor uppmärksamma på mina små skriverier. Sedan dess har han fortsatt dela mina texter och på så vis hjälpt till att på ett obetalbart vis fortsatt locka massor av läsare till sajten. För att inte tala om alla intervjuer och allehanda features han oförtröttligt ställt upp på genom åren. Jag är också väldigt stolt över de övriga icke-bloggrelaterade projekt vi jobbat med tillsammans under åren.
Utan Pelle förmodligen alltså inget 482 MHz, så som vi idag känner igen sajten, och utan 482 MHz hade vi förmodligen haft en mycket olyckligare Niklas Lövgren. Och även om vi kanske inte åker på chartersemestrar ihop (tvivlar på om någon av oss är så lockad av den resandeformen) har Pelle under åren som gått blivit någon jag ändå kan kalla för kamrat.
Jag upptäckte hans musik, som så många andra, via Thåström. Åren 2005-2020 (cirka) var han Thåströms gitarrist och en starkt bidragande orsak till varför Thåström lät så gränslöst fantastiskt som han gjorde under de åren, både live och på skiva. Men det var när Sällskapet debuterade i början av 2007 som min värld rämnade och GIGANTEN Pelle Ossler klev fram. Till Niklas Hellbergs maskiner och Thåströms framviskade kortnoveller om sinnligt och fysiskt resande, funnen och förlorad kärlek och sjaskiga barer i Hamburg dit bedagade sjömän kommer för att dö, lät Pelle sin tremolodarriga avgrundsgitarr hypnotisera oss lyssnare. Och jag blev aldrig mer densamme. Efter det började jag köpa Ossler-skivor – en output som bara blivit starkare och mäktigare för varje album, i takt med att Ossler, som utöver att förbli landets mäktigaste gitarrist, gått från att vara en rätt så lysande till en närmast oöverträffad textförfattare, med en millimeterprecis känsla för hur det är att vara en tänkande, grubblande och kännande människa i dagens västvärld. Fjolårets album Regn av glas är inte bara Osslers bästa album, det är ett av de allra bästa svenska albumen som överhuvudtaget spelats in – och jag är beredd att gå tio ronder mot vem som helst som säger emot.
Med detta inlägg vill jag gratulera Pelle på 60-årsdagen, och till alla Ossler-nördar därute skicka ut en spellista med hans 60 bästa låtar – 55 låtar som soloartist, och fem med Sällskapet där han glänser lite extra mycket.
Grattis, Pelle!
482 MHz 