Denna gång ska jag avhandla dels ett färskt släpp och dels ett av de som blev över och inte hanns med från 2019. Två debuter (ish), båda relativt egna i sitt slag här i landet. Varsågoda!
Vincent Bahar – Victoria (EP)
– Efter att tidigt i höstas släppt den snygga singeln ”I Give Up” har det nu blivit dags för den svensk-iranska Malmö-artisten Vincent Bahar att EP-debutera. EP:n har fått namnet Victoria, vilket också är vad Vincent Bahar en gång i tiden döptes till. För att bli kvitt den duktiga flickan hon länge varit och nu var trött på bytte hon namn. Namnet hon valde både utmanar och skrattar åt gränser – precis som hennes musik. Bahar blandar skickligt experimentella och nästan hotfulla elektroniska ljudvärldar med trap-beats, pianostick och persiska melismer – utan att bry sig ett smack om detta kan te sig väl eklektiskt för den breda massan. Och det är vi glada för. Vincent Bahar är en artist full av integritet, kreativitet och skaparlust – och hennes karriär är blott i sin linda. Jag ser fram emot att följa henne.
Victoria släpps i morgon fredag 10/1.
Betyg: 7/10
Bästa låt: ”Pantea” eller ”I Give Up”
Om ni gillar detta: Portishead – Third
Nizui – Still Evaluating
– Stockholmsbandet Nizui är ett av landets intressantaste unga band. När jag för ganska exakt ett år sedan skrev om deras demo-EP Daisy’s Dystopia menade jag att de trots sin ringa ålder och brist på erfarenhet redan var huvudet högre än de flesta i landet som lirar postpunk – och nu, med ett album i bagaget, släppt i november förra året, är det tydligt att så fortfarande är fallet.
Precis som på EP:n är influenserna många. Det tidiga 80-talets mest svärtade och mullrigaste goth och postpunk ekar ljudligt i fantastiska låtar som ”Under the Rug” och ”Up Close”. I ”These Toys Are Not For Protection” hörs snarare math rock-och posthardcore-influenser. Singeln Stabilize är som ett Interpol med bensin i blodet. Drömska synthar dyker upp här och var på skivan och bidrar med atmosfär och kyla. Vissa låtar är slyngelrock á la tidiga Libertines, men ett Libertines nedsänkt i tjära, med för mycket weltschmerz för att orka vara coola rebeller.
Och så vidare. Influenserna är som sagt många, men i Nizuis originella blandare låter det ändå inte som så mycket annat i Sverige. Till nästa platta vill jag att de satsar ännu mer på atmosfär och mindre på volym – nyss nämnda ”Up Close” visar ju att de behärskar även det till fullo – för dynamikens skull.
Betyg: 8/10
Bästa låt: Up Close
Om ni gillar detta: Have a Nice Life – The Unnatural World
482 MHz 