Tvåa på bollen här, men vissa skivor kräver tid. Här är två sådana. Två skivor som båda jagar och längtar efter frid. Nick Cave & The Bad Seeds - Ghosteen När Nick Cave 2016 släppte albumet Skeleton Tree var det fler än jag som betraktade plattan som ett sorgearbete. Detta var i det närmaste … Fortsätt läsa Dubbelrecension: Nick Cave & The Bad Seeds – Ghosteen + Henrik Meierkord – Flykt
Etikett: 2019
Recension: Thåström – Texter
I juli, när "PR-maskineriet" för Thåström-boken Texter började rassla igång, skrev jag en längre text om vad Thåströms texter betyder, säger, står för och är. Vem Thåström, textförfattaren, är och vilka hans centrala verk är. För mig och förhoppningsvis för många fler. Då hette det: För det är ju så enkelt som att så många … Fortsätt läsa Recension: Thåström – Texter
Intervju med STILLA HAVET
Ett av Sveriges just nu intressantaste postpunkband är Stockholmsbandet Stilla Havet. De debuterade 2016, ur Boris and the Jeltsins spillror, med taggiga och malande plattan Början på ett slut, som följdes upp två år senare med EP:n Verklighet och fantasi - kraftigt påverkad av en vistelse i Nordkorea. I höst är de tillbaka med andra … Fortsätt läsa Intervju med STILLA HAVET
Bäst just nu: mars 2019 + hyllning till Jason Molina
För mycket stress. För lite musik. Här är ett försök att fokusera på det sistnämnda. Shura - BKLYNLDN - Manchestertjejen Shura släppte ett av 2016 års snyggaste och intressantaste popalbum. Med influenser från 80tals-Madonna, Janet Jackson och drömpopband som Cocteau Twins satte hon ord och ton på hur det är att var ung … Fortsätt läsa Bäst just nu: mars 2019 + hyllning till Jason Molina
Popnyheter att lyssna extra på: tre kortrecensioner
Morrissey - It's Over - Moz bejakar både sina crooner- och sina greaser-influenser när han väljer att tolka Sun Records-rockern, och sedermera balladkungen, Roy Orbisons klassiska tårdrypare It's Over, och resultatet blir föga förvånande bländande - och alldeles naturligt. Han har ju varit och nosat där förr. Tolkat och bedyrat sin kärlek för Elvis, … Fortsätt läsa Popnyheter att lyssna extra på: tre kortrecensioner
Recension: Hurula – Klass
Robert Hurula har alltid stått på den lilla människans sida. Aldrig låtit förljugen när han sjungit om utanförskap eller trasighet. Men aldrig förr har det bränt till som det gör på tredje sologiven Klass, utgiven i dag, fredag, på Razzia/Sony. Redan vid omslaget står det klart att vi på Klass kommer Hurula närmare än någonsin. … Fortsätt läsa Recension: Hurula – Klass
Recension: BETTER OBLIVION COMMUNITY CENTER (CONOR OBERST & PHOEBE BRIDGERS) – S/T
Emofolkens främste fanbärare, tillika den vansinnigt begåvade låtskrivaren och sångaren, Conor Oberst slår sina påsar ihop med lärjungen och arvtagerskan Phoebe Bridgers och resultatet är ungefär så bra som man hoppas och tror. I början av 2000-talet var Oberst, då under namnet Bright Eyes, posterboy för nervig, (till synes) dagbokspersonlig och sårigt melankolisk indiefolk. Ett … Fortsätt läsa Recension: BETTER OBLIVION COMMUNITY CENTER (CONOR OBERST & PHOEBE BRIDGERS) – S/T
INTERVJU MED CHRISTIAN HEDE
När Sällskapets toner från i fjol sakta darrat ut och när Ossler och Thåström båda håller relativt låg profil, då är det tur att vi har sådana som nykomlingen Christian Hede, som håller Europabluesmaskineriet vid liv. I hemlandet Danmark är han känd både som romanförfattare och för folk- och blues-projektet Bellhound Choir. Med nya briljanta … Fortsätt läsa INTERVJU MED CHRISTIAN HEDE
482 MHz 