Nick Cave & The Bad Seeds – ”Wild God” (singel)
– Det sakrala, vackra och majestätiska allvaret från skivor som Push the Sky Away, Skeleton Tree, Ghosteen och Carnage är som bortblåst på nya singeln ”Wild God”, det första livstecknet från Bad Seeds på nästan fem år. Istället bjuds vi på en text som på ett lättsamt och flamsigt sätt flörtar med Nicks annars väldigt fängslande fascination vid religion och mysticism, och som i slutändan faller platt utan att ha lyckats säga någonting. Musikaliskt blandar den ett klassiskt (läs: träigt) gitarr/bas/trummor-arr med pompös gospel, och hela låten stapplar fram på melodiska proteser. Jag förstår ingenting. Förstår inte hur det kunde bli så här blodfattigt.
I min bok är Nick Cave en av de allra största, men jag vet inte när jag senast blev så här besviken på en comebacksingel. Albumet, som också bär titeln Wild God, släpps i slutet av augusti, och jag hoppas att titelspåret inte är representativt för hela skivan.
Pink Milk – ”You Will Follow Me to Hell” (singel)
– Gotlandsbandet Pink Milk är fenor på reverbig, grandios och djupsvart postpunk där tidiga Cocteau Twins möter The Cure anno Disintegration en orolig kväll på The Roadhouse i Twin Peaks. Och nya singeln, som kokar ner allt detta till en lysande låt på knappt fem minuter, är bland det bästa de har gjort.
El Perro del Mar – Big Anonymous
– Efter att Sarah Assbring, som El Perro del Mar egentligen heter, förlorat flera nära familjemedlemmar började hon genom låtskrivandet kanalisera sin sorg, sina tankar kring livets förgänglighet och det egna inre mörkret. Resultatet blev Big Anonymous, Assbrings sjätte studioalbum sedan debuten för 19 år sedan. Hon har alltid följt sin egen kompass och alltid behållit sitt signum, sin orubbliga integritet, sin förmåga att låta mörkt avig, skev och hotfullt inbjudande – men aldrig förr har hon drabbat så här hårt.
Big Anonymous är en till stor del elektronisk och meditativ färd längs existensens dimhöljda, dunkla stråk. Man sitter som på nålar när det täta mörkret sveper in och syntarna ömsom dånar, ömsom skört skimrar, alltmedan Assbring förhandlar med/vädjar till döden, sorterar bland minnen, oförväget försöker nedmontera vår kollektiva dödsskräck.
Att välja ut höjdpunkter från ett helgjutet album fullt av idel höjdpunkter är ingen enkel sak, men kärva, iskalla och omåttligt vackra ”Cold Dark Pond” slår en till marken, ”Between You and Me Nothing”, om ältandets benhårda ångest, kommer att höra till årets bästa låtar, och på ”One More Time” sätter Assbring mäktigt ord på hur vi alla förmodligen kommer agera när vi står öga mot öga med Liemannen. Men på det hela taget är detta alltså en särdeles mäktig albumupplevelse – en lika obehaglig som förkrossande vacker värld att stiga in i.
Betyg: 9/10
Bästa låt: ”Between You and Me Nothing”
Om ni gillar detta: Nick Cave & The Bad Seeds – Ghosteen, Portishead – Third
482 MHz 