Februari lider mot sitt slut, men diset, fukten och råkylan hänger i – och tarvar mörkt vacker musik. Som denna.
Chelsea Wolfe – She Reaches Out to She Reaches Out to She
– Med nya albumet, det sjunde i ordningen, är Chelsea Wolfe en ny person. Ytterligt sig själv och samma vidunder vi älskat i alla dessa år, men likväl en ny person. Hon har kickat beroenden och självdestruktivitet och börjat bejaka ljuset. På den briljant betitlade She Reaches Out to She Reaches Out to She bryter hon upp med all gammal skit som tyngt ner henne och med klarsynthet och skärpa skärskådar hon sig själv och sina behov.
I ”House of Self-Undoing” sjunger hon I desire to dissolve/To be redone, I ”The Liminal”, en av många höjdpunkter på skivan, I nurtured me, I came back stronger. Överallt på skivan hörs liknande livsbejakande och modiga andemeningar, men musikaliskt härskar ännu mörkret och det är där man framförallt känner igen ”gamla” Chelsea Wolfe.
På plattans ljudpalett trängs smutsiga gitarrmattor med kylig elektronik, skir goth och stämningar man känner igen från sludgemetal. Och just denna kontrasten, mellan det lyriska ljuset och det musikaliskt nattsvarta, skapar ett djupt komplext album och ett av Wolfes allra starkaste.
Betyg: 8/10
Bästa låt: ”The Liminal”
Om ni gillar detta: Neurosis – The Eye of Every Storm
Citizen H – Skärvor (soundtrack)
– Niklas Hellberg är Thåströms högra hand och ena halvan av Sällskapet. Han vet således hur man skapar stämningar – med piano och maskiner, värme och kyla. Som Citizen H har han två släpp i bagaget: albumet Transference (2016) och EP:n Monoscope från 2018. På soundtracket till Sara Broos nya film Skärvor ryms allt vi känner igen och älskar från denne ljudmakare och kompositör.
I låten ”Sanningen” dominerar stor skönhet, inte minst tack vare Sole Gipp Osslers skogsråliknande röst, som utan ett enda ord lyckas att säga allt om längtan och minnen, och Henrik Meierkords mäktiga cello, som som alltid bär hela folksjälens vemod på sina strängar. Men i niominutaren ”Skärvorna” är stämningen en annan. Där låter Hellberg elektroniken styra och en vacker iskyla får breda ut sig. Avslutande ”Frozen” för sedan med sina malande maskiner tankarna till Sällskapet-klassiker som ”Le Havre” och ”Nordlicht”, och man lämnar Hellbergs ljudvärld med ett sug efter mer. Efter mer Citizen H, mer Sällskapet och ett starkt hopp om att Hellberg fått gott om inflytande över Thåströms nästa platta.
Notera: filmen har jag ännu inte sett, därför görs så gott som inga referenser till den i den här recensionen.
Betyg: 8/10
Bästa låt: ”Frozen”
Om ni gillar detta: Sällskapet – Sällskapet, Citizen H – Transference
Keeley Forsyth – ”Horse” (singel)
Engelska Keeley Forsyth gör avgrundsmörk musik någonstans mittemellan sena Scott Walker och jordig, svärtad folk som Hilary Woods och Steve Von Till. Nya singeln ”Horse”, första smakprovet från tredje albumet The Hollow, som släpps i maj, gör en inte besviken. Det är ljusskyggt och abstrakt, men fruktansvärt vackert och insvept i en makalös atmosfär sprungen ur de nordengelska och gråtyngda hedarna från Forsyths uppväxtmiljöer. Man både räds och vill dröja kvar i detta. Och albumet har potential att bli ett av årets bästa.
482 MHz 