Vilket år det har varit. Krig, energikris, inflation, borgerlig valseger (med brunt stöd). Tur det funnit musik att ta till. Som alltid. Här är årets 20 bästa låtar. Spellista längst ner.
20. Particle Kid – ”Die When I’m High” (feat. Willie Nelson)
– Micah Nelson, Willies yngste son, gestaltar sin far och dennes liv och livsöde – och inte ett öga är torrt. Att Willie hjälper till på ett hörn gör förstås inte saken sämre.
19. Joakim Berg – ”Rubicon”
– Naturligtvis flera klasser ifrån Kents största stunder, men Jocke är fortfarande kapabel till fenomenal svensk vemodspop.
18. Colter Wall – ”Cypress Hills and the Big Country”
– En western- och naturromantisk fullträff från mästaren själv. Vågar vi hoppas på ett nytt album nästa år?
17. Logan Halstead – ”Dark Black Coal”
– Den nordamerikanska alternativa countryscenens nyaste guldkorn heter Logan Halstead och han har inte ens gått ur high school. Trots sin ringa ålder sjunger han trovärdigt och rakt in ens hjärta om ämnen långt bortom hans ålder. Här om kolgruvorna och kolarbetarna från Halsteads trakter i Kentucky, som i generationer kämpat för sin och sin bygds överlevnad.
16. Franska Trion – ”Brinnande sjuka skönhet”
– Matti Ollikainen är utan vidare en av vårt lands finaste textförfattare. Franska Trions senaste opus Mellan fyra väggar är starkt, och starkast är denna febriga urladdning om frestelser, begär och att falla för det som förgör och förför.
15. Wyatt Flores – ”Burning Bridges”
– Likt Logan Halstead är Wyatt Flores ännu ett nytt guldkorn på countryscenen, och likt Halstead ännu en gammal själ i ung kropp. ”Burning Bridges” är en hänsynslös uppgörelse med egna tillkortakommanden och de dåliga val man gör när livet är allt annat än hanterbart.
14. Richard Inman – ”Cut Fence (Let God Sort ‘Em Out)”
– Cowboydrama med existentiella förtecken från en som kommit att bli en ny favoritlåtskrivare.
13. I’m Kingfisher – ”The Pain of Happiness”
– Luftigt gung som i en soullåt, en vemodig melodi som något Jason Molina skrivit och så den där rösten…Thomas Jonssons varma, sköra och fullständigt egna stämma. Han låter inte som någon annan i detta land, skriver låtar likt ingen annan, och The Pain of Happiness (ett samarbete med Martin Hederos och Irya Gmeyner till succéfilmen Comedy Queen) är utan vidare bland det allra bästa han överhuvudtaget har gjort.
12. Liam Gallagher – ”Too Good For Giving Up”
– När Liam Gallagher säger åt en att ta sig i kragen lyssnar man – särskilt om det görs till tonerna av en sådan här magnifik ballad.
11. Zach Bryan – ”Something in the Orange”
– Zach Bryan har alla förutsättningar för att på sina egna villkor bli countrymusikens nästa gigant. ”Something in the Orange” är hans biljett dit.
I miss you in the mornings when I see the sun
Something in the orange tells me we’re not done
10. Vincent Neil Emerson – ”Son of a Bitch”
– Vincent Neil Emerson på sitt mest ödesmättade humör, beväpnad med en akustisk gitarr och en becksvart och självrannsakande text.
9. Lucas Jagneaux and the Roadshow – ”Honky Tonk Heart”
– Smörigt till tusen, men också ett melodiskt underverk och en text som smälter vilket honky tonk-hjärta som helst. En Keith Whitley, George Strait eller Randy Travis för 2020-talet.
8. a-ha – ”True North”
– Som en äldre och av livsleda uttröttad kusin till klassikern ”Stay On These Roads” från 1988. När de är på rätt humör är gutterna i a-ha fortfarande världsbäst på atmosfärisk och vemodig pop.
7. Slowgold – ”Faller hellre”
– Varje skiva Slowgold släpper är bättre än den som kom innan. Senaste plattan Kärlek är inget undantag. Faller hellre är en av många höjdpunkter – en skuggig, melodiskt urstark och bitterljuv poplåt från en Amanda Werne på toppen av sin förmåga.
6. Bruce Springsteen – ”Don’t Play That Song”
– 100 procent koncentrerad lycka. Botar varje depression, åtminstone tillfälligt.
5. Morrissey – ”Rebels Without Applause”
– Hans karriär må vara i spillror, men på rätt humör och med rätt folk vid sin sida kan Steven Patrick Morrissey fortfarande skriva skimrande indiepopdängor som ingen annan. Detta är hans starkaste singel sedan åtminstone ”I Just Want to See the Boy Happy” från 2006.
4. Willie Nelson – ”Energy Follows Thought”
– 89 år gammal (han blir 90 i april) och fortfarande relevant. Fortfarande med fingret på mänsklighetens puls. Fortfarande med all sin visdom intakt. Men framförallt är Willie Nelson, efter mer än 60 år i branschen, fortfarande en formidabel låtskrivare.
– Romes nya album Hegemonikon tillhör luxemburgarens absoluta toppskikt. Höjdpunkterna är många, men djupast hugger nog den vemodigt hoppfulla och drömska ”New Flags”, där Jerome Reuter kanaliserar både The Cure och a-ha när de är på sitt allra mest atmosfäriska humör.
2. Benjamin Tod – ”Wyoming”
– Av alla skivor jag recenserat i år är Benjamin Tods senaste, Songs I Swore I’d Never Sing, den enda som fått full pott, 10/10. Höjdpunkterna är lika många som det finns låtar på albumet, men en jag ständigt återkommer till lite extra är ”Wyoming”. Det är en fantastisk och naken visa om att möta och erkänna egna brister, växa som människa och våga leva med ånger. Ett slags kristallisering av Benjamin Tods hela låtskrivargärning hittills.
– En hyllning till naturen, till det som är större än oss dödliga, och till de som kom före oss. David Eugene Edwards har under det gångna året kommit att bli en av de största och viktigaste låtskrivarna i min värld. Nya albumet Silver Sash är ett mästerverk och sannolikt Wovenhands bästa, och den atmosfäriska och samtidigt blytunga ”Duat Hawk” reser sig varje gång jag lyssnar som en koloss och en fullständigt oumbärlig låt att bära med sig i livet.
482 MHz 
Tack för en bra lista. Musiken är verkligen ett ljus i mörkret
GillaGillad av 1 person