Henrik Meierkord & Pete Swinton – Thinking About Exile (album)
– Ihop med världsmedborgaren tillika gitarristen och keyboardisten Pete Swinton har 482-favoriten Henrik Meierkord släppt vad som måste sägas vara ett av hösten och vinterns mäktigaste ambient-släpp. Thinking About Exile är baserad på ett verk av alla svartsyntas skyddshelgon, filosofen Emil Cioran, men bjuder på desto fler sprickor i mörkret än vad hans texter gör. Tack och lov.
Meierkords cello låter i vanlig ordning rustik, kärv och primitiv i ordet allra bästa bemärkelse. Jag har varit inne på det tidigare. Den låter som något som existerat i århundraden, i vår folksjäl – och med vår menar jag människans – aldrig låst till en fysisk plats. Lika mycket en slumrande, evig känsla som Meierkord väcker till liv, som musik. Swintons varma ljudbyggen paras snyggt och balanserat med Meierkords cello, och skapar en dynamisk ambientplatta som tröstar mer än oroar (Cioran-kopplingen till trots, alltså). Bäst är ”Some Blind Alleys – A Letter”, med sin malande, nervösa puls. Svartsynt som jag kan tendera att vara är detta såklart också plattans mest svärtade stycke.
Betyg: 8/10
Bästa låt: ”Some Blind Alleys – A Letter”
Om ni gillar detta: Henrik Meierkord – Kval
Christian Kjellvander – Exitas (Music for the Artwork of Jacob Felländer) (album)
– Mer instrumentalt, denna gång från Christian Kjellvander, som tonsätter fotografen Jacob Felländers verk. Man kan sakna Kjellvanders fantastiska texter, men samtidigt är ju detta inte ett vanligt Kjellvander-album och att beklaga sig över brist på text är att missa poängen. Likväl hör man tydligt vem som ligger bakom plattan och man känner så väl igen Kjellvanders karga americana-toner – de är stommen i plattans sound – och man kan också höra tydliga kopplingar till fjolårets fullträff Doom Country. Exitas, precis som Doom Country, andas öde torp i värmländska skogar i november, dåligt upplysta landsvägar, grus, jord, smuts och otydliga skepnader i natten. Det är svensk glesbygdsnoir och det är väldigt bra.
Betyg: 8/10
Bästa låt: allt är en helhet, går inte att plocka ut enskilda spår
Om ni gillar detta: KjellvanderTonbruket – Doom Country
The National – ”Somebody Desperate” (singel)
– Med drygt tre veckor kvar av året tjongar Brooklyn-via-Ohio-bandet The National från ingenstans ut en av årets bästa låtar. ”Somebody Desperate”, hämtad från Joe Wrights film Cyrano, är en skör, pianobaserad ballad om egna och relationella tillkortakommanden, och den borrar sig utan vidare djupt ner i hjärtat redan efter en lyssning. Enastående.
Jag har tidigare skrivit om Lake Omne, brödraduon från Örebro, och deras magnifika popsingel ”Crossroads”. Nu är de tillbaka med en ny låt. ”December” är väl ingen jullåt, men den gör sig utmärkt väl såhär års, under årets för många mest bitterljuva period. För precis som på ”Crossroads” låter det just bitterljuvt. Bitterljuvt, mörkt, men höljt i ett skimmer av varma synthar. Mycket fint.
482 MHz 