2016.
20. Bon Iver – 22, A Million
– Justin Vernons musik blir underligare och underligare, och svårare och svårare att relatera till och förstå, men den blir aldrig ointressant.
19. And Also the Trees – Born Into the Waves
– AATT:s 2000-tals-renässans, som inleddes 2003 med Further From the Truth (och peakade med 2007 års mästerverk (Listen For) The Rag and Bone Man håller i sig, och visar inga tendenser på att falna.
18. Minor Victories – Minor Victories
– Det var inte mer än rätt att världen åter skulle få njuta av Rachel Goswells (Slowdive) utmärkta stämma.
17. Cities Last Broadcast – The Humming Tapes
– Brusig, stämningsfull dark ambient, ibland med närapå jazziga inslag.
16. Citizen H – Transference
– Niklas Hellbergs solodebut. Hellberg är ju annars mer känd från All That Jazz, Peace, Love & Pitbulls och Sällskapet, och som en avgörande viktig kugge i Joakim Thåströms solokarriär och -band. Som Citizen H gör han instrumental, elektronisk dark ambient, och hans fingertoppskänsla för atmosfärer och ljudlandskap är intakt. Jag hoppas på ett fysiskt släpp.
15. Marissa Nadler – Strangers
– Förföriskt mörker.
– Christian Gabel är en av Sveriges bästa ljudmakare.
13. Iggy Pop – Post Pop Depression
– Iggy släppte i maj karriärens tredje bästa soloalbum, nedpetat endast av Berlin-plattorna från 1977. Texterna är inspirerade, sången sitter perfekt, och musiken (styrd av Josh Homme och Iggy själv) är intressantare än på decennier.
12. Apocryphos – Stone Speak
– Kylig, karg dark ambient. Låter som en fika vid en hamn, i januari. Utan något att fika på.
11. Christian Kjellvander – A Village: Natural Light
– En promenad längs öde fält, gårdar och åkrar i november.
10. Neurosis – Fires Within Fires
– Vackert och skräckinjagande om vartannat. Neurosis har gjort det igen. Metal för folk med för mycket finess och känsla för att lyssna på metal.
9. Ivy Bells – Sculptures
– Skimrande pop, så melankolisk att man blir förlamad.
8. David Bowie – Blackstar
– Precis som sin gamle vapendragare Iggy, så släppte också Bowie ett av karriärens bästa album i år. Men till skillnad från Iggy, så fick Bowie inte uppleva vilket genomslag plattan fick. Två dagar efter release gick han bort i levercancer. Vedervärdigt.
7. Nick Cave & the Bad Seeds – Skeleton Tree
– Den gamla föreställningen om att konstnären frodas när tillvaron rasar ihop får här vatten på sin kvarn.
6. Maria Taylor – In the Next Life
– Jag är så vansinnigt svag för Maria. Hennes röst, hennes melodier, hennes texter och den sorgsenhet som genomsyrar alla hennes skivor. I år släppte hon sin karriärs jämnaste platta, och återförenades med Conor Oberst (om än bara på en låt).
5. Leonard Cohen – You Want It Darker
– 2016 var året då ikonerna gjorde comeback, och Cohen tillhör den skaran. 2016 var även året då många ikoner gick bort, och dessvärre tillhör Cohen även detta gäng. Han dog några veckor efter releasen. Detta är hans bästa platta sedan 1988 års I’m Your Man. Soundet är kargt, texterna fokuserade, rösten stannar tiden. Klassisk Cohen.
– Soundtracket till alltings undergång. Vansinnigt snygg dark ambient. Fantastisk produktion.
3. Rome – The Hyperion Machine
– Jerome Reuter går ifrån temaskivorna, och får trots det ihop sin bästa och jämnaste platta hittills. Mörk, romantisk, atmosfärisk. Lyriken sitter, melodierna är rakt igenom starka. Och Thåström gästar.
2. Frida Hyvönen – Kvinnor och barn
– I höstas gick jag från att inte ha någon relation till Fridas musik (hade hört debutplattan 2005 när den var ny, men det var allt) till att betrakta henne som en av vårt lands intressantaste artister och textförfattare. Allt tack vare denna skivan.
1. Conor Oberst – Ruminations
– På Ruminations skalar Conor av sig precis allt, och blottar sig på ett sätt han inte gjort sedan han som 20-åring slog igenom med Bright Eyes. Men då var det (till en början) febrig ångestpop, nu ger han ett betydligt mer samlat intryck, trots att ångesten finns kvar. Men den är tyngre nu. Mer gnagande än skärande. Melodierna är lika bra som någonsin, men texterna är ännu vassare. Djupt personligt, men samtidigt aldrig annat än allmängiltigt.
Köp plattorna där plattor säljes. Fotot är taget av mig. Photo by me.
482 MHz 