Med Neurosis åkallar Steve Von Till all världens tyngd och mörker - ofta med katarsis som följd. Som soloartist har han i tjugo år skapat mycket kärv, pastoral och nästan sakral folkmusik. De båda uttrycken kan tyckas vara varandras motsatser, men faktum är att soloalbumen varit minst lika kraftfulla som Neurosis plattor. På nya given … Fortsätt läsa Recension: Steve Von Till – No Wilderness Deep Enough
Etikett: ambient
Recensioner, 6/6 2020
Den här gången blir det obskyrt, obskyrt, obskyrt. Mittfåran är inne i en djup svacka för tillfället. Det är i marginalerna det händer. Varsågoda. Jarguna & Henrik Meierkord - Tapestry Flow - Den hårdast jobbande mannen i ambient-världen och tillika 482 MHz-favoriten, Henrik Meierkord, är åter aktuell med ett nytt album. Denna gång är det ett samarbete … Fortsätt läsa Recensioner, 6/6 2020
Recension: Hilary Woods – Birthmarks
Den irländska singer-songwritern Hilary Woods har sedan sin tid som basist i indiebandet JJ72 släppt ett soloalbum och två ep:s i eget namn. På förra solalbumet, Colt (2018), tog hon många steg från JJ72 och utvecklade i samma drag det sköra folksound hon presenterade på de båda ep:na till något helt nytt. Något mörkare, mer … Fortsätt läsa Recension: Hilary Woods – Birthmarks
Recension: Algiers – There Is No Year
När jag hörde Algiers första gången, sommaren 2015, i samband med att det självbetitlade debutalbumet släppts, slogs jag av hur oförskämt väl de blandade industriella och karga ljudbilder med soulig gospel. Jag gjorde med ens kopplingar till Thåström och låtar som Kom med mig, Såg dom komma och Långtbort, som till stor del också består … Fortsätt läsa Recension: Algiers – There Is No Year
Recension: Henrik Meierkord – Själ
2019 är över och 2020 är här. Även om det konsumerades enorma mängder musik i fjol hann jag bara skriva om en bråkdel. Särskilt på senhösten och i december släpptes en handfull intressanta plattor som på grund av diverse års- och årtiondessummeringar inte hann avhandlas. Detta tänkte jag ändra på nu. Först ut är den … Fortsätt läsa Recension: Henrik Meierkord – Själ
2010-talets bästa album: lista 4/4
Efter fyra veckor är vi äntligen framme vid sista listan och ögonblicket då 2010-talets allra bästa album utses. Som vanligt efter ett projekt av det här slaget är jag nu ganska matt. Jag är nöjd med urvalet, men placeringarna hade kunnat vara bättre. Huvudbry. Skuld. Ånger. Skulle jag nämna några bubblare (och det kan jag … Fortsätt läsa 2010-talets bästa album: lista 4/4
Berlin: 10 låtar att lyssna på, med anledning av 30-års-jubileet av murens fall
I dag är det 30 år sedan Berlin åter blev en stad, åter en demokrati. Detta tänkte jag uppmärksamma genom att nedan lista 10 låtar med Berlin-anknytning och -känsla. Varsågoda! Spellista längst ner! Pink Turns Blue - I Coldly Stare Out - Ytterligt atmosfärisk och kylig dark wave från ett av Berlins många underskattade … Fortsätt läsa Berlin: 10 låtar att lyssna på, med anledning av 30-års-jubileet av murens fall
Dubbelrecension: Nick Cave & The Bad Seeds – Ghosteen + Henrik Meierkord – Flykt
Tvåa på bollen här, men vissa skivor kräver tid. Här är två sådana. Två skivor som båda jagar och längtar efter frid. Nick Cave & The Bad Seeds - Ghosteen När Nick Cave 2016 släppte albumet Skeleton Tree var det fler än jag som betraktade plattan som ett sorgearbete. Detta var i det närmaste … Fortsätt läsa Dubbelrecension: Nick Cave & The Bad Seeds – Ghosteen + Henrik Meierkord – Flykt
Bäst just nu: oktober 2019, del 1
Molchat Doma (band) - Det just nu intressantaste och bästa postpunkbandet är inte tyskt, amerikanskt, brittiskt eller ens svenskt. Det är vitryskt! Molchat Doma (som enligt bandets hemsida betyder ungefär "tysta hus") kommer från Minsk och spelar iskall postpunk och vackert svärtad cold wave med ypperlig känsla. Tänk Seventeen Seconds, tänk Unknown Pleasures, tänk … Fortsätt läsa Bäst just nu: oktober 2019, del 1
Recension: Thåström – Texter
I juli, när "PR-maskineriet" för Thåström-boken Texter började rassla igång, skrev jag en längre text om vad Thåströms texter betyder, säger, står för och är. Vem Thåström, textförfattaren, är och vilka hans centrala verk är. För mig och förhoppningsvis för många fler. Då hette det: För det är ju så enkelt som att så många … Fortsätt läsa Recension: Thåström – Texter
482 MHz 