Recensioner: 2024-11-15

Overkligheten – ”Vi är porslin” (singel)

– Åländska Overklighetens nya singel är en ångestdarrig avkomma i rakt nedstigande led från Hurula och Kent. Här finns ekon från den förstnämndas utsatthetspoesi, och Eskilstunabandets känsla för musikalisk dynamik och skör dramatik går tvivelsutan igen hos ålänningarna. Lägg därtill den väldigt starka melodin och man förstår snabbt att detta är ett synnerligen välljudande stycke svartklädd indie.

---

Rickard och Juvelerna – ”Som kärlek är” (singel)

– Mer Kent hörs i göteborgarna Rickard och Juvelernas nya alster. Gitarrerna är som handplockade från ”Dom som försvann” och sångmelodin hade kunnat komma från en Isola– eller Hagnesta-b-sida. Men framförallt, oavsett alla eventuella influenser, är detta en fullständigt lysande melankolisk indiehistoria, väl värd att snurra många varv på rödgråtna poppojkars- och -flickors digitala skivtallrikar. Jag ryser!

---

The End Game – ”Mercy Hill” (singel)

– The End Game är en nystartad stockholmsduo bestående av Emma Holmér och Tage Widsell. Tillsammans gör de mörk, elektronisk popmusik om samtidens kollaps. ”Mercy Hill” är singel nummer 2. Ljudbilden, kryddad med brännheta synthar som viner och sprakar, är snygg och dramatisk, men låten når inte fram. Holmér sjunger förvisso bra, men det saknas smuts och liv i rösten. Vidare är melodin närmast obefintlig och sammantaget ter det hela sig tämligen anonymt och distanserat. Synd!

Bandfoto ovan: Anna Drvnik.

---

Beverly Kills – ”Eyes Wide Open” (singel)

Beverly Kills har sedan debuten för sex år sedan gjort kvalitativ indiepop av klassiskt, vemodigt snitt. Nya singeln ”Eyes Wide Open” är sannerligen inget undantag. En skimrande synth öppnar låten, men sedan tar de melodiska, ringande gitarrerna vid och sångerskan Alma Westerlund sjunger svalt och samtidigt skört om avsked och utveckling. Snyggt!

---

Dödskällan – ”Höghusbarn”

– När jag senast bekantade mig med Malmöbandet Dödskällan skrev vi 2020, smittans år. I min recension av debutplattan talade jag om övertydliga Hurula-influenser och en brist på egenart. Dessvärre får jag säga att Dödskällan ännu lider av denna svåra åkomma. Det är fortfarande urban misär, främlingskap, trasig ungdom och betong. Fortfarande skriande gitarrer, ångestfylld sång och mollstämd, nästan gråtmild, melodi. Det är naturligtvis inget fel på dessa ingredienser i sig – tvärtom! Det är bara det att det fortfarande inte låter som att Dödskällan förmår göra något eget, något som känns äkta, av dem.

Och hur kan Hurula inte redan ha skrivit en låt med titeln ”Höghusbarn”?! Obegripligt.

---

Shadowplay – ”Heartbeat” (singel)

Shadowplay, bestående av Micke och Axel Wall samt Bengt Alm, började som ett goth- och postpunk-coverband och debuterade med egenskrivna, och smått lysande, singeln ”Down” i början av förra året. Nu är de tillbaka med singel nummer 4 – och kvaliteten har på intet vis chanserat. De fortsätter alltjämt att utforska de mer atmosfäriska delarna av gothuniversumet, och det med med ypperlig fingertoppskänsla för genrens drama, svärta och anda. Föreliggande singel låter som om Andrew Eldritch blivit med popkänsla och bestämt sig för att spela in en låt med genrens svenska 00-tals-hjältar i The Mary Onettes. Ni hör ju själva. Inte illa alls. Shadowplay är ett band jag med glädje ser fram emot att följa (in i mörkret).