Nick Cave är en av vår tids viktigaste skildrare av tro, tvivel, liv och död. Igår 22 september fyllde han 66 år och 482 MHz hyllar honom genom att lyfta fram hans 20 bästa låtar. Spellista längst ner.
20. ”Straight to You”
År: 1992
Album: Henry’s Dream
– Världen går under. Himlen är stängd. Man är, kort och gott, körd. Men man har kärleken. Där någonstans hittar vi Nick Cave and the Bad Seeds i denna fantastiska kärlekshymn från 1992.
19. ”Knockin’ On Joe”
År: 1985
Album: The Firstborn is Dead
– Gnisslig, och makalös, Berlin-blues om en dödsdömd och dennes kluvenhet mellan stoicism och ångest.
18. ”We Real Cool”
År: 2013
Album: Push the Sky Away
– Mullrande, sexigt och väldigt lågintensivt lockrop till ett tilltänkt kärleksobjekt. Who took your measurements/From your toes to the top of your head/Yeah, you know.
17. Magneto
År: 2016
Album: Skeleton Tree
– En akustisk gitarr, ett oroligt piano, tung och dov elektronik, och en text om en kärlek som förintar och en vardag som bryter ner.
16. ”He Wants You”
År: 2003
Album: Nocturama
– Nick Cave är en mästare på vackra små låtar om komplicerad, men sann, kärlek. Här är ett lysande exempel.
15. ”Abattoir Blues”
År: 2004
Album: Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus
– Tunga trummor och distinkta pianoackord. Jag tror att en viss Joakim Thåström lät sig inspireras av detta förbisedda mästerstycke under sitt 00- och 10-tal.
14. ”A Box for Black Paul”
År: 1984
Album: From Her to Eternity
– Lyssnar man på detta djupt ödesmättade, kantiga, sotsvarta och samtidigt mycket atmosfäriska och pianobaserade nummer är det lätt att tro att Nick läst Dan Andersson och dennes mästerverk ”En spelmans jordafärd”. Båda handlar om en kuf och outsider som vid sin död blir till mat och nöje för mänsklighetens gamar och hyenor. Båda säger mängder om outsiders och dessas uppförsbackar i livet och bortom.
13. ”Slowly Goes The Night”
År: 1988
Album: Tender Prey
– Nick Cave som crooner, besjunger framåt småtimmarna en kärlek som gått förlorad bortom all räddning. Ett fantastiskt och retrodoftande nummer som Elvis hade kunnat spelat in, om han varit goth-crooner i Berlin i slutet av 80-talet.
12. ”Sad Waters”
År: 1986
Album: Your Funeral, My Trial
– En bitterljuv barndomsskildring, där Blixa Bargelds nerviga gitarr och Nicks stillsamt melankoliska Hammond-orgel spelar huvudrollerna.
11. ”Where Do We Go Now But Nowhere?”
År: 1997
Album: The Boatman’s Call
– Skilsmässo-opuset The Boatman’s Call innehåller många mäktiga skildringar och redogörelser av tillintetgörande uppbrott, men få dunkar en ner i backen som denna.
10. ”Hollywood”
År: 2019
Album: Ghosteen
– Mästerverket Ghosteens självklara höjdpunkt är avslutande fjortonminutaren ”Hollywood”, som ömsom mullrande, ömsom vackert skimrande berättar poetiskt om två som lyckats överleva omänskligt förintande förluster – Nick själv och Kisa Gotami, från den buddistiska parabeln om det döda barnet.
9. ”The Carny”
År: 1986
Album: Your Funeral, My Trial
– Denna kabaré-gotiska freakshow-skildring hör till populärmusikhistoriens otäckaste låtar. Ett resande cirkussällskap förlorar sin ledare och klappar kollektivt ihop, och regnet det bara öser ner.
8. ”Time Jesum Transenteum Et Non Riverentum”
År: 1996
Album: B-Sides and Rarities (samlingen släppt 2005)
– Outsägligt suggestivt mästerstycke om den djupa fruktan att vara så uppslukad av världsliga ting och sig själv att man lyckas missa självaste Jesu återkomst. Warren Ellis förtvivlade fiol och Nicks urlakade sång/reciterande spelar huvudrollerna i detta nattsvarta existentiella drama.
7. ”Brompton Oratory”
År: 1997
Album: The Boatman’s Call
– Ingenting, inte ens Gud, kan mäta sig med denna monumentala kärlek som nu gått förlorad. Lyssna på texten, visst, men lyssna framförallt på sångmelodin och all sorg som bor och frodas i den. Bara en sann låtskrivare kan förmedla så mycket i en så enkel melodi.
År: 1986
Album: Your Funeral, My Trial
– Den enda Nick Cave and the Bad Seeds-låten som är skriven av någon annan än Nick Cave (och som inte är en cover). Den skrevs av Nicks dåvarande flickvän, den australiensiska sångerskan och låtskrivaren Anita Lane och Bad Seeds-gitarristen Blixa Bargeld, och handlar om hur förbannat jobbigt det är att vara i ett förhållande med drogmissbrukande Nick Cave. Det är ett fantastiskt, oroligt och svårpenetrerat drama på knappt fem minuter, där särskilt Blixa dominerar.
5. ”Mercy”
År: 1988
Album: Tender Prey
– Nick Cave antar rollen som Johannes Döparen och levererar en av sitt livs vackraste och mest drabbande trosskildringar. Som en mörkgrå gospel lika full av förtvivlan som tillförsikt. Att denna inte tillhör Nicks standardrepertoar är ett vederstyggligt brott.
År: 1986
Album: Your Funeral, My Trial
Albumet Your Funeral, My Trial är en störtdykning rakt ner i fördärvet och mörkret. Och ingenstans än i titelspåret och dess skildring av ett liv i rännstenen, bland skökor och otäckheter, skimrar mörkret lika vackert. Barry Adamsons bas dunkar in budskapet, Nicks hammondorgel skänker bitterljuv tröst.
3. ”Euthanasia”
År: 2020
Album: Idiot Prayer (Nick Cave Alone at the Alexandra Palace)
– Vedervärdig förlust och nattsvart hopplöshet, och så räddningen i den man aldrig någonsin klarar sig utan och som sitter där, vid köksbordet, med det leende som lyser upp allt, i alldeles rätt tid. När Nick under pandemin höll en konsert utan publik på Victoria Palace Theatre i Londons East End framförde han denna vid tidpunkten osläppta låt i en förödande pianoversion, och gjorde i och med det en storartad kulturgärning – för detta är en låt av sällan skådat storartat slag.
2. ”Push the Sky Away”
År: 2013
Album: Push the Sky Away
– En elektronisk hymn till självtillräckligheten, till musiken, till modet. En av de viktigaste låtarna som skrivits detta den kollektiva ängslighetens århundrade. Borde varje år framföras på varje skolavslutning på varje grundskola i hela västvärlden.
1. ”Jesus Alone”
År: 2016
Album: Skeleton Tree
– ”Jesus Alone” är den omskakande insikten om att man kanske, eventuellt, är ensam. Till ljudet av malande elektronik och blytunga stråkar kallar Nick Cave på skaparen, men för honom är man ett minne blott. Nick målar upp scenario efter scenario föreställande människor i spillror, men där Gud är frånvarande. ”Jesus Alone” är en omskakande och existentiellt mästerlig skildring av en troende människas ofrånkomliga kamp mot tvivel. Låten kristalliserar allt som är Nick Cave – tron och det nyss nämnda tvivlet, det vidunderliga mörkret och det ständigt återkommande hoppet som alltid förblir en del av kampen, bluesen och det postpunkiga avgrundsmullret – och visar oss vilken makalöst mäktig låtskrivare, predikant och poet/besvärjare han är. Och nedanstående textrad sammanfattar allt.
You believe in God, but you get no special dispensation for this belief now
482 MHz 