Orville Peck – Bronco: Chapter One (EP)
– Kanadensaren Orville Peck, vars riktiga namn är Daniel Pitout, gömmer sig bakom en fransbeprydd mask – av högst oklara skäl. Musiken han gör rör sig i gränslandet mellan Morrissey, Roy Orbison och George Jones. Med sådana influenser borde resultatet bli jäkligt bra, inte sant? Well, det blir det inte. Nya EP:n utgör ena halvan av Pecks kommande, andra, platta, Bronco. Den som hört debuten Pony, utgiven våren 2019, slås inte av några överraskningar. Nu, precis som då, rör det sig om välproducerad och snygg indiecountry, med mer eller mindre fyndiga texter, kraftigt färgad av ovanstående herrar. Och nu som då haltar kompositionerna. Nu som då misslyckas Peck med att gripa tag. Pony hade ett par starka låtar, som räddade ett godkänt betyg, men för Bronco ser det hittills inte särskilt ljust ut. Peck/Pitout borde satsa mer på att skriva riktigt bra låtar och mindre på att förvalta en lustig image.
Betyg: 5/10
Bästa låt: ”Daytona Sand”
Om ni gillar detta: George Jones – I am What I am
Khruangbin & Leon Bridges – Texas Moon (EP)
Country, soul och Texas-varm psykedelia möts återigen när soulstjärnan Leon Bridges och den experimentella instrumentalgruppen Khruangbin – allihop tillhör de för övrigt Texasmusikens framtid – nu ger ut sin andra EP tillsammans. Precis som på föregångaren, Texas Sun, är kompositionerna både följsamma och hypnotiserande – och precis så knivskarpa som sig bör när ett gäng begåvade låtskrivare och musiker komponerar tillsammans med ett gemensamt mål och fokus. Helt i linje med det nattliga ”temat” är låtarna den här gången mer suggestiva och stryker snarare omkring i månljuset än jäser i soldiset. Bäst blir det på avslutande ”Mariella”. Där skänker den melankoliska gitarrslingan ännu ett lager till en redan komplex och mångbottnad platta.
Betyg: 9/10
Bästa låt: ”Mariella”
Om ni gillar detta: Khruangbin & Leon Bridges – Texas Sun
Willie Nelson – ”I’ll Love You Till the Day I Die” (singel)
– Willies första singel med nyskrivet material på två år är tidlös, klassisk Willie-country och hade inte låtit malplacerad på klassiska plattor som Red Headed Stranger eller Phases and Stages. ”Trigger” får mycket utrymme, Mickey Raphaels munspel likaså, men mäktigast och mest rörande är som alltid Willies oefterhärmliga röst, som här sjunger om ett kort möte någon gång för länge sedan och som aldrig gick att glömma. Låten är skriven av Rodney Crowell och Chris Stapleton, och är första smakprovet från Willies kommande platta A Beautiful Time, ute på Willies 89-årsdag den 29 april.
Future Islands – ”King of Sweden” (singel)
– Mycket är sig likt när Future Islands gör comeback. Greppet med de drivande verserna och den explosiva refrängen känns igen från oräkneligt många andra FI-låtar, likaså sångaren Sam Herrings en gång så ögonbrynshöjdande sång. Men trots att utveckling inte tycks vara prioriterat hos Herring & co, lyckas de med ”King of Sweden” ändå gripa tag och fånga en. Detta tack vare den starka texten, om rotlöshet och turné- och resandeångest, och det faktum att trots att vi hört det förr är det kort och gott en jäkligt bra låt.
482 MHz 