Det var längesedan jag presenterade ett lika starkt bräde som här. Varsågoda! Sole - Ett eget rum - En av vinterns och vårens intressantaste nykomlingar har ju varit Sole Gipp-Ossler. Mellan januari och mars släpptes tre mycket fina singlar som alla visade på Soles oklanderliga känsla för både suggestiv dramatik och subtil popkänsla. När … Fortsätt läsa Tre recensioner
Författare: Niklas Lövgren
Tre gånger: nytt, svenskt
Svensk alternativmusik mår förträffligt. Här är tre bevis. Hast - "Barnen av de svarta hålen" - Ringande Hurula-gitarrer, ett thåströmskt vemod (tänk sena Ebba och låtar som "Heroinister och kontorister" och "Scheisse") och en sanslöst snygg sångmelodi. Lägg därtill en rakryggad, sårig utanförskapslyrik som aldrig någonsin känns ur tiden och du har en hygglig … Fortsätt läsa Tre gånger: nytt, svenskt
Florian Schneider 1947-2020: Kraftwerks tio bästa låtar
Florian Schneider, som 1970 tillsammans med Ralf Hütter bildade det omåttligt inflytelserika tyska bandet Kraftwerk, har avlidit efter en tids kamp mot cancer. Det är en tung förlust för populärmusiken i allmänhet och för den elektroniska musiken i synnerhet. Utan Kraftwerk ingen synthmusik så som vi har känt till den genom åren, ingen Low, sannolikt … Fortsätt läsa Florian Schneider 1947-2020: Kraftwerks tio bästa låtar
Recension: Ossler – Keltiska havet
Det är lätt att tappa fästet. Särskilt i dessa tider. Det är lätt att glömma bort att det finns något bortom pandemier, död och isolering. Något bortom också ens eget trassel. Något större. När jag satte på Pelle Osslers djupt efterlängtade nya singel (den första från ett kommande, hittills ej namngivet, album) för första gången … Fortsätt läsa Recension: Ossler – Keltiska havet
Bäst just nu: april 2020
Samtliga fem tillhör nordens intressantaste, unga alternativa band och artister. Men ingen av dem får den uppmärksamhet de förtjänar. Här kommer i alla fall en liten push. No Suits in Miami - What We Have - NSiM gjorde fjolårets bästa melankoliska indieplatta. Perfekt förvaltar de arvet från så väl brittiska 80-tals-band som Field Mice och … Fortsätt läsa Bäst just nu: april 2020
Morrissey: ALLA ALBUM – EN GUIDE
Det var meningen att det här inlägget skulle publiceras i samband med att Morrissey släppte sitt senaste album, för ungefär en månad sedan (min recension av den kan ni läsa här). Men saker kom emellan, fokus hamnade på annat håll. Nu är tiden dock inne, och i ärlighetens namn: vilken annan artist än eremiten, ensamvargen … Fortsätt läsa Morrissey: ALLA ALBUM – EN GUIDE
Recension: Beverly Kills – Elegance in a State of Crisis
Göteborgarna i Beverly Kills har efter en lång rad singlar nu blivit med EP (ute nu via Welfare Sounds and Records). Popkänslan från de tidiga singlarna får här stå tillbaka för den svärtade postpunken. Även om materialet är genomgående starkt saknar jag ändå knäckande fullträffar som pop-mästerverket "Dreamless" (2018). De hittar en gyllene mellanväg på … Fortsätt läsa Recension: Beverly Kills – Elegance in a State of Crisis
Ny låt: PREMIERE – MOTIVATION
Få svenska plattor från i fjol älskade jag lika besinningslöst som svenska Premieres debut-ep. För någon som jag, som bittert saknar det svenska 00-talets (baleariska) indiescen, var de en skänk från ovan. Inte sedan The Tough Alliances, Studios och genialiska och förbisedda Boat Clubs glansdagar runt 2004-2007 hade vi bjudits på indiepop lika klubbigt rytmisk … Fortsätt läsa Ny låt: PREMIERE – MOTIVATION
Bäst just nu, övergången mars-april 2020
Mars kom och gick och mer än lite fokus låg på den rådande (pågående) apokalypsen. Månadens bäst just nu sköts ideligen på framtiden. Men nu är den här, och den täcker också upp aprils första dagar. Varsågoda. Roya - Pulse (album) - Den amerikansk-iranska stockholmsbon Roya är tillbaka med ett nytt album. Förstasingeln, den malande, body-doftande … Fortsätt läsa Bäst just nu, övergången mars-april 2020
Recension: Hilary Woods – Birthmarks
Den irländska singer-songwritern Hilary Woods har sedan sin tid som basist i indiebandet JJ72 släppt ett soloalbum och två ep:s i eget namn. På förra solalbumet, Colt (2018), tog hon många steg från JJ72 och utvecklade i samma drag det sköra folksound hon presenterade på de båda ep:na till något helt nytt. Något mörkare, mer … Fortsätt läsa Recension: Hilary Woods – Birthmarks
482 MHz 