Thåström 68 år – och 482 MHz levererar en samling rariteter

För att hylla Joakim Thåström på 68-års-dagen ska vi ta och göra en rejäl djupdykning. Jag har plockat fram 20 av hans bästa rariteter och skrivit några rader om varje låt. Här finns b-sidor, outgivet material, ett albumspår, alternativa tagningar, liveupptagningar och gästspel från tiden med Ebba Grön fram till idag – allt dessutom kronologiskt samlat i en YouTube-spellista längst ner (även listan här nedan är kronologiskt listad och alltså inte rankad).

Varsågoda – och ett stort grattis till Thåström. Och tack till alla som laddat upp alla klipp och låtar.

---

20. Ebba Grön – ”Tyna bort”

År: 1981

B-sida: Scheisse

– En av Ebbas allra bästa låtar, tillika en cover på den jamaicanske, politiske reggaeartisten Junior Byles pärla från 1975. Ebbas svenska översättning hittas på baksidan av Scheisse-singeln från 1981. Främst är det Fjodors röst som hörs, men Thåströms dubbiga elgitarr sätter stämningen. Textraden ”Musik som görs för att sälja och inte för din mentala hälsa ska tyna bort” blev mantra och devis när jag var 15, och den är fortfarande allhärskande. Gud välsigne Ebba Grön.

19. Thåström & Stry – ”En valsmelodi”

År: 1985

Outgiven

– Härom året sjöng Thåström Nils Ferlins mästerverk ”En valsmelodi” i På spåret, kompad av Hellacopters. Denna version släpptes också lite senare på singel. Det är ett habilt dagsverk, om man kan stå ut med Hellacopters klumpfotade och testosteronstinna kött-och-potatis-rock. Men alla vi fanatiker visste, och vet, att det är den gastkramande och mycket atmosfäriska versionen som Thåström och Stry spelade in 1985 som gäller.

18. Imperiet – ”My Machine”

År: senare halvan av 80-talet

Outgiven

– Imperiet översatte och spelade in en stor mängd material på engelska, men allt gavs inte ut. En av låtarna som ratades är denna oroliga version av ”Min maskin”, ursprungligen b-sida till Fred. Den svenska originalversionen är lysande och frustrerande förbisedd, men den engelska versionen är närapå totalt okänd. Hatten av till adelsmannen Carl von Starkenberg, vars YouTube-bibliotek flödar över av sällsynta rikedomar. Typiskt överklassen.

17. Thåström – ”Monolog”

År: 1989

B-sida till: Pang Boom Krasch

– En fantastisk vals i sann svensk vistradition, om saknad, berusning och hopp.

16. Thåström – ”Lek med mej”

År: 1989

B-sida till: Alla vill till himlen

– Kåt och…lekfull industripop av allra yppersta klass. Med sin första soloplatta ville Thåström skylta med sin relativt nyfunna fäbless för maskiner, men för det mesta lät det poppigt och tillrättalagt (och, tio minuter efter att plattan släpptes, daterat). Men på b-sidan till Alla vill till himlen lyckas han. Här får maskinerna skramla och dunka, och det låter faktiskt ganska tidlöst.

15. Thåström – ”Älska dig själv”

År: 1991

B-sida till: Xplodera mig

– På denna b-sida till Xplodera mig tar sig industripoppen nya höjder. Här är aggressiviteten uppskruvad, kåtheten mer otyglad, den konstnärliga hänsynslösheten mer…hänsynslös. Men det är ändå pop i någon mån. Thåström har spelat in andra, mer gitarrbaserade versioner av låten, och även framfört dem live, men vad mig anbelangar är originalversionen svårslagen.

14. Peace, Love & Pitbulls – ”On/Off”

År: 1994

B-sida till: Animals

– En av PLP:s mörkaste, mest aggressiva stunder. En av PLP:s mäktigaste stunder. En av Thåströms största stunder som sångare under hela 1990-talet. Fyra omskakande, fantastiska minuter.

13. Peace, Love & Pitbulls – ”Move Like a Menace pt. 2”

År: 1997

B-sida till: Kemikal

– Ett slags urfrö till vad som omkring tio år senare skulle komma att bli Sällskapet. Iskallt, intimt och elektroniskt.

12. Thåström & Hell – ”Requiem…”

År: 1998

Albumspår: Singoalla

– Skelettet till vad som skulle bli ”Kaospassageraren”, med utvalda bitar ur mäktiga psalm 34, ”Vredens stora dag”, insprängda. Hämtad från plattan Singoalla, som innehåller musik som Thåström och Niklas Hellberg gjorde till teatersällskapet Darling Desperados uppsättning av Viktor Rydbergs klassiska pjäs med samma namn. ”Requiem” är höjdpunkten.

11. Pugh Rogefeldt & Thåström – ”Vår kommunale man”

År: 1999

Albumspår: Maraton

– Nyinspelning av Pughs Woody Guthrie-tolkning från 1977, här i en suggestiv och oerhört cool bluesversion där Thåström agerar duettpartner.

10. Thåström – ”Alla e som jag”

År: 1999

B-sida till: Två + Två

– Skitig punkrock, som slår mycket på Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal-plattan, men som lik förbannat blev förpassad till b-sidan till albumets första singel Två + Två.

9. Ossler & Thåström – ”Dålig mage, öronsus och törst”

År: 2001

Albumspår: Desorienterad

– Ett mästarmöte, och perverst nog den enda gång dessa båda giganter sjunger tillsammans på skiva. Från skåningens andra soloalbum.

8. Thåström – ”Sån”

År: 2002

Albumspår: Mannen som blev en gris

– Mycket har sagts om Thåströms album och låtarna som huserar där (inte minst på den här sajten), så det blir inte mycket av den varan på just denna lista, men jag måste ändå göra ett undantag för ”Sån”, från 2002 års djupt underskattade Mannen som blev en gris. Den snyggt instrumenterade och arrangerade låten, framförd av Thåström (på sång, gitarr, orgel och skrot) och Jörgen Wall (på skrot och suggestiva trummor), är ett kolsvart och kallblodigt karaktärsmord på en namnlös antagonist, och en av Thåströms bäst bevarade hemligheter på skiva. Intim, atmosfärisk och mycket obehaglig.

7. Thåström – ”En spelmans jordafärd”

År: 2006-07

Albumspår: Kompost (bonusskivan med rariteter som medföljde samlingsplattan Be-Bop-a-Lula hela jävla dan 2009)

– Bland det bästa som skrivits om döden på svenska, och en av finnmarksbrodern Dan Anderssons många mästerverk. Thåström, ihop med Niklas Hellberg, Rockis Ivarsson och Conny Nimmersjö, framför den sakralt. En av Thåströms allra bästa rariteter. Spelades in omkring 2006-2007, men gavs ut först 2009, på raritetssamlingen Kompost.

6. Fläskkvartetten & Thåström – ”T.k.k.”

År: 2007

Albumspår: Voices of Eden

– En stor, personlig favorit för undertecknad, och en subtil, men ogenomtränglig, rustning att ta på sig när man måste genomlida valfri idioti. Fläskkvartetten leker med lätt hand fram en melankolisk och fjäderlätt melodi, medan Thåström coolt och casual vräker ur sig galla över (ännu en) namnlös antagonist. Ett fenomenalt stycke popmusik.

5. Sällskapet – ”Järnstaden” (Thåström på sång)

År: 2007

Albumspår: Sällskapet (vinylutgåvan)

– Originalversionen med Nino Ramsby på sång är magnifik, men Thåström-versionen är mer industriell och ännu gnissligare och…den har alltså Thåström på sång. Nog sagt.

4. Thåström – ”Dansbandssångaren” – tidig liveversion från Way Out West 2011

År: 2011

Outgiven

– Albumversionen är dov, långsam och väldigt atmosfärisk – men fan om inte den första versionen som Thåström och bandet visade upp för allmänheten, under spelningen på Way Out West 2011, bräcker den. Här finns en nerv, en fängslande oro och ett tungt driv som albumversionen saknar, och som också lirar bra med texten om att se slutet på, om inte livet så väl, berömmelsen och offentligheten.

3. Thåström – ”Långsamt genom (dur)”

År: 2014

Albumspår: Fuzzbox cd 1

– Där versionen från Den morronen är hotfull och dov svävar denna version nerför gatorna med lätta steg, fri från allt det som gäckade albumversionen. Den här versionen hade låtit apart på Den morronen, men det är fint att den finns som komplement. Den innehåller också en extravers som hade förtjänat ett bättre öde. Återfinns på raritetssamlingen Fuzzbox, som var en del av samlingsboxen Ungefär såhär från 2015.

2. Thåström – ”Rött liguriskt regn”

År: 2015 (avser utgivning, oklart när den spelades in)

Albumspår: Fuzzbox cd 2

– Vad som mycket väl kan vara den bästa låten på Sällskapets andra skiva är den sprakande industrisoulballaden ”Rött liguriskt vin”. Men i ett tidigare skede var den en dånande och kantig blueshistoria, som Thåström och bandet spelade med ett rågat mått volym och sturskhet.

1. Eldkvarn & Thåström – ”Inget bra för mig själv” – live på Mosebacke

År: 2024

Outgiven

– När Eldkvarn, ett av den svenska rockhistoriens bästa band, i fjol tog adjö gjorde de det med stil och bravur. Gamle vännen Joakim Thåström dök upp på två låtar – Ebba Grön-klassikern ”Flyktsoda” (en blinkning till deras legendariska framträdande av låten på Cirkus Broadway 1988) och så föreliggande låt, Eldkvarns fantastiska hedonist-dänga ”Inget bra för mig själv” från klassiska plattan Svart blogg från 2007. Låten visar sig snabbt vara som gjord för Thåström, som sjunger den med all tänkbar inlevelse och smärta. Livet har kanske inte gått lika hårt åt Thåström som åt Plura, men det undgår ingen att Thåström utan problem relaterar till texten.

---