Christian Gabel – Efterkriegstechno (EP)
– Det fullständigt briljanta omslaget till maskinmästaren Christian Gabels lysande nya EP är en reklambild hämtad från Bofors Vapen från, gissar jag, 70- eller 80-talet – och det är ett perfekt val av bild. Öppningsspåret, ”Tungmetaller”, hade kunnat tonsätta den tidens kapprustning, medan avslutande ”Neokollaps”, med sin mollstämda synthslinga och feberpuls, väcker till liv gammal atomkrigsångest. Det är en strålande dubbel och en förbättring och ett finslipande av det Gabel bjöd på på 2020 års Mikrofilm. Enda minuset är väl att två spår inte mättar, det blott eggar.
Ute nu på Gabels egna etikett Gabel Elektronik.
Betyg: 9/10
Bästa spår: båda
Om ni gillar detta: Christian Gabel – Mikrofilm
Need For Speed – ”Happy Thoughts” (singel)
– Ibland behöver det inte vara så jäkla komplicerat. Ibland räcker det med en snygg produktion och lite snyggt vemod som hämtat från 80-talet för att få till en oemotståndlig popsingel. Grabbarna i Need For Speed vet precis hur det ska gå till.
Ute nu via anrika Adrian Recordings.
Hugo Holke – ”Oro” (singel)
– Kan det vara så att Sverige äntligen fått en motsvarighet till Justin Vernon? Med skogliga, våriga, vemodiga och ljusa debutsingeln ”Oro” flaggar Hugo Holke för att han är redo för den rollen. Och jag ser fram emot att följa honom.
Ute nu via Septembernatt.
Livetips:
Ossler – Sofiehof Underjord, Jönköping, 19/3 2022.
– Pelle Ossler. 482-vän, 482-favorit, allkonstnär, gitarrorakel och en gnistrande bit flinta i lervällingen som är musik-Sverige. Han kan utan vidare även lägga till epitetet ”en av landets två bästa liveartister” på den listan. Första gången jag såg honom var i januari 2009, på Pustervik i Göteborg. Då kompades han av ett kärvt band bestående av Ulf Ivarsson (bas), Christian Gabel (trummor) och, om jag inte missminner mig, Conny Nimmersjö (gitarr). Och jag stapplade därifrån skakad in i märgen. Av intensiteten, av råheten och lycklig av känslan av att allt var på liv och död. Sedan dess har jag sett honom flera gånger. Lämnat varje spelställe med samma känsla. Imorgon är det dags igen. Återigen med ett litet, kärvt band, återigen med giganten Ulf Ivarsson på bas, och nu med Hux Nettermalm på trummor och Mikael Nilzén på synth. Jag rekommenderar alla som är i närheten att dyka upp.
Att se Ossler live är att bli skinnflådd – på bästa möjliga sätt. Det är en genomkörare, och man kommer ut på andra sidan både klokare och renare.
482 MHz 