482 MHz har dammat av sig efter #plagiatgate (läs här, ni som missat) och bjuder här på fyra nya recensioner. Tre singlar, en EP. Idel kvalitet. Varsågoda.
Nick Cave & the Bad Seeds – ”Vortex”
I höst släpper Nick Cave & the Bad Seeds sin andra b-side-box. Den första kom i mitten av 00-talet och blivit en viktig del av bandets kanon. För att hajpa upp släppet kommer nu ett första smakprov – den sedan tidigare outgivna låten ”Vortex”, daterad 2006. Den förblev outgiven på grund av att Nick & co inte kunde avgöra om det var en Bad Seeds- eller en Grinderman-låt. Och jag förstår dem. ”Vortex” har Bad Seeds sakrala stämningar, men skymtar gör också Grindermans avigheter. Alldeles oavsett är det en fantastisk låt. Jag ser mycket fram emot boxen.
Future Islands – ”Peach”
Future Islands första släpp för i år är den fristående singeln ”Peach”. Det synthpoppiga uttrycket känns igen, men tonen är mer bitterljuv, soundet mer atmosfäriskt än vad de gjort sig kända för. Lägg därtill en fenomenal sångmelodi, en subtil men hjärtekrossande lead-gitarr och en hoppfull text om att inte ge upp i en värld där döden allestädes närvarande och vi får en sagolik poplåt som utan vidare förtjänar att klassas som bland det bästa Baltimore-bandet gjort.
Memoria – ”Along the Sea”
Tess de la Cours gothiga darkwave-projekt Memoria är också det tillbaka med ett styrkebesked. ”Along the Sea”, som gästas av Kites utmärkta sångare Nicklas Stenemo, är en modfälld och ödslig redogörelse över längtan, sorg och, när det kommer till kritan, depression. Inramningen är skimrande elektronisk och kylig – och väldigt mäktig. Ute nu via Novoton.
Tony’s Tears – Out of Sight (EP)
Tony’s Tears är en stockholmsduo bestående av Alexander Rosenlund och William Nilsson. Tillsammans gör de 80-tals-doftande, filmisk drömpop. Det är det många som gör nuförtiden, tänker ni nu. Sant, men av debut-EP:n Out of Sight att döma förtjänar Tony’s Tears att nämnas i samma andetag som några av de bästa inom genren i det här landet. De har känsla inte bara för soundet, utan även för melodi, text och – inte minst -stämning. Stämningen rör sig någonstans mellan ödslighet och nyförälskelse – lyssna bara på fantastiska ”Basement”. Vem av dem det är som sjunger framgår inte av den knapphändiga information som finns ute om bandet, men vem det än är gör han ett utmärkt jobb, med en röst som är både skör och stor.
Tony’s Tears är ett band jag ser fram emot att följa.
Betyg: 8/10
Bästa låt: ”Basement”
Om ni gillar detta: Former Ghosts – New Love
482 MHz 