Dagen efter att jag publicerade min senaste bäst-just-nu släpptes två fantastiskt fina låtar, och dessa förtjänar ett särskilt omnämnande. Varsågoda.
– Försiktigt, under radarn, nästan viskande, släpper Alice Boman inte bara sin allra bästa låt hittills, men också en av de vackraste indie-balladerna de senaste åren. Det är drömskt och disigt, med en melodi som borde göra vissa av hennes mer (monetärt och publikt) framgångsrika ”indie-kollegor” rejält svettiga. Och så texten, om den där rena, äkta kärleken som det har sjungits om i århundraden, men som här ändå känns som en kniv. Och Field Mice-gitarrerna! Knäckande.
I’m Kingfisher – What Good Would Loving Do Me Now?
– Thomas Jonsson har kallats Sveriges Damien Jurado, Sveriges bäst bevarade hemlighet, och Gud vet allt. Jag kallar honom Sveriges främste inom americana-genren. Fyra år efter förra plattan är han äntligen tillbaka – med sin rena, men nerviga, stämma, sitt råa, men intrikata, gitarrspel, och så känslan för melodier och stämningar som rimligtvis inte borde flöda så här fritt ur en kille från…Grums. Är han ändå inte från Wyoming? Eller åtminstone rostbältet? Det spelar egentligen ingen roll. Vad som spelar roll är att Thomas, med kommande platta, äntligen får den uppmärksamhet och kärlek han förtjänar. Man kan bara hoppas.
Nya albumet Transit släpps på (genialt Jason Molina-refererande) labeln Fading Trails 13/4. En skiva att se fram emot.
482 MHz 