Det är åter dags att lista de bästa låtarna just nu.
– Tidigare i sommar släppte Rome ett album inspelat live i Berlins berömda Hansa Studio. Klassiskt Rome-material fick nytt liv i angelägna och vitala tagningar. Med på skivan fanns en outgiven låt – Mine. En postpunk-dänga som för tankarna till det brittiska 80-talet.
– Brooklyns Sannhet har gjort ett av årets bästa album. De har skakat av sig mycket av sin death metal-bakgrund och låter, i synnerhet på Indigo Illusion, som om Robert Smith i vredesmod bestämt sig för att göra The Cure till ett instrumentalband. Det är blytungt, det är mörkt, men det är samtidigt melodiskt, vemodigt och mycket atmosfäriskt.
Closeness – Personality Therapy
– Makarna Todd och Orenda Fink (kända från The Faint respektive Azure Ray) debuterade nyligen med sitt nya band, Closeness. Musiken de gör är som en blandning av de nyss nämnda banden; det är elektroniskt och kyligt, precis som The Faint, men låtarna bär samtidigt Azure Rays sorgsna, inbjudande signum. Albumet är mycket bra, och som bäst blir det på avslutaren och tillika titelspåret Personality Therapy – en låt som tonsätter känslan av ensampromenader i vintermörker.
– Vi är ett steg närmare Centralmassivet. Nya singeln är kylig och varm, ljus och mörk, om vartannat. Den är också närapå dansant och mer elektronisk än vad vi tidigare hört från Thåström. Läs min längre recension av låten här.
– Tack vare Pitchforks lysande artikel (och lika lysande, och tillhörande, spellista) om syntens påverkan på den amerikanska folk- och Heartland-rocken på 80-talet, upptäckte jag igår denna pärla. Red Rider är ett kanadensiskt band, som under 80-talet var stora i Kanada, men egentligen ingen annanstans. Human Race är hämtad från tredje albumet, Neruda, från 1983. Det är en väldigt tidstypisk rocklåt, med stora syntar och stora gitarrer, men som tack vare nutida band som The War on Drugs, som hämtat mycket inspiration från just den här typen av rock, låter väldigt modern.
Tack, och på återhörande.
482 MHz 