Recensioner: 2024-10-06

Rome World In Flames

– Europa blöder. På sin nya mini-LP skildrar 482-favoriten Jerome Reuter detta genom att koka ner sitt uttryck till kärnan, till sina båda främsta uttryck. På World In Flames kastas vi mellan nutid och Ryssland-Ukraina-konflikten, och dåtid och Andra världskriget, mellan de kyliga industriella ljudvärldarna och mer organiska och klassiskt romeska neofolk-diton. Mörkret hänger lågt, men som alltid när det kommer till Rome finns här en obrytbar ryggrad och ett outsläckligt hopp.

Efter atmosfäriska och instrumentala inledningsstycket ”Vol de Nuit” kastas vi rakt ner i den krutstänkta och brända jorden. ”First We Take Berlin” är Rome på sitt allra kyligaste, rigidaste humör och plattans största stund. Här visar han vilken mästare han fortfarande är på att blanda kärv industri med mänsklighet, musikalitet och melodi med tunga och gästvänliga ljudlandskap. ”Submission” följer härnäst och rör sig med samma strikta takter, kommunicerar med samma bistra musikaliska språk. Men sedan händer något. ”Eagle Wings”, vars text bottnar i det ukrainska folkets uthållighet och kamp mot Ryssland, är varm, melodisk och bärs fram av Reuters akustiska gitarr. Det är inte skivans mest minnesvärda ögonblick, men visar upp Rome i gammal klassisk stil. ”Todo Es Nada”, sedan, följer samma mönster men är kryddad med subtila latinska influenser och växer sig snabbt till en stor låt, som gjord för en liveinramning och en publik med nävarna i luften. Titelspåret avslutar sedan plattan på samma sätt som den inleddes – atmosfäriskt och instrumentalt (om man inte räknar den samplade kören många mil bak i mixen). Det är ihop med ”First We Take Berlin” skivans bästa spår.

Jerome Reuter visar med denna mini-LP att han är tillbaka, med försiktiga steg. Bäst blir det när maskinerna får styra ljudbilden, och om han förärar oss med en fullängdare av det slaget nästa år vore åtminstone denne skribent glad.

Betyg: 7/10

Bästa låt: ”First We Take Berlin”

Om ni gillar detta: Rome – Parlez Vous Hate?


Pharmakon Maggot Mass

– Fem år efter senaste albumet, Devour, är Margaret Chardiet tillbaka som Pharmakon. Och vad som drev henne till att kliva ut ur skuggorna och återigen kommunicera med omvärlden var hennes avsmak för densamma. Maggot Mass är en fasansfull uppgörelse med en värld och en mänsklighet som perverterar, förintar, suger ut och hånar sig själv.

Humans pollute rather than pollinate, with a select few profiting from exploitation at the expense of biodiversity and the well-being of many, har Chardiet sagt när hon beskrivit bakgrunden till albumet. Det är en mörk syn, men samtidigt svår att slå ner. Det är en på många sätt förskräcklig tillvaro vi som art har skapat, där det till synes går ut på att förgöra varandra och jorden vi vandrar på. Detta skildrar Chardiet med hjälp av de ruggigaste granitbyggen till ljudbilder jag hört på mycket länge. Beatsen ömsom pulserar, ömsom hamras fram, medan distade synthmattor sveper in låtarna och både kväver och imponerar med sin förvridna skönhet. Och medan dessa dödsindustriella ljudverk reser sig över lyssnaren vrålar Margaret Chardiet ut sin ilska och sitt äckel över människans (hon själv inkluderad) många vidriga beteenden. Framförallt är det ilskan mot människans föraktfulla nonchalans mot naturen och alla dess invånare som präglar skivans texter. Inledande åttaminutaren ”Wither and Warp” är plattans bästa låt, där hon med skräckinjagande ton utgår från en faktisk dröm hon haft, om att som död helt konsumeras av naturen, marken och dess naturliga livsformer – att helt ta sin plats i den faktiska, fysiska jorden, ett med mylla, mask och svamp, fri från den materiella världens vansinne. En annan höjdpunkt är avslutande ”Oiled Animals”, där Chardiet sörjer människans frånskildhet från andra djur och ångesten som uppstår när man slås av insikten om de döende haven, de konstanta naturkatastroferna, våldet och utrotningarna. Syntharna skriker, viner och surrar, medan de maskinella rytmerna dunkar fram. Detta – ja, hela plattan – är stor konst. Njutningsfulla övergrepp på hörselgångarna av ett slag och en kaliber man inte är alltför bortskämd med.

Betyg: 9/10

Bästa låt: ”Wither and Warp” eller ”Oiled Animals”

Om ni gillar detta: Pharmakon – Bestial Burden

Lämna en kommentar