– I nya bandet Human Impact samlas medlemmar från legendariska New York-band som Cop Shoot Cop, Swans och Unsane – och det låter därefter. Vi pratar naturligtvis industrirock indränkt i Hudsonflodens slam, metalliska klanger och tuggande köttkvarnsgitarrer, och texter om ett samhälle i fritt fall. Men tro nu inte att det är gasen i botten som gäller. Icke. På Human Impacts debutalbum finns också ett slags vredgat vemod, minnande om 482 MHz-favoriter som Have a Nice Life, och stundtals även en postindustriell experimentlusta. Här finns också låtskriveri och ett ypperligt musicerande. Lyssna på höjdpunkter som ”Cause” och ”November”. Lyssna på Chris Pravdicas skorrande, sträva bas. På Phil Puleos åskoväderstrummor. Lyssna på allt. Detta är ett av årets bästa album.
Betyg: 9/10
Bästa låt: ”Cause”
Om ni gillar detta: Swans – Holy Money
– Singeln ”We Lose the Night” lovade ju så gott. I min recension kallade jag den för ”en klassisk, tidlös goth-dänga som alla med minsta smak för den mest svärtade formen av postpunk lär älska” – och det står jag för. Det är en bra låt. Den inleder det svenska gothbandet Then Comes Silences femte album, och förstår jag varför. För vad som följer är tio avsevärt sämre kopior. Vad som följer är tio låtar som alla går i samma tempo och som alla lider av samma tråkiga uppbyggnad: sega, långa transportsträckor till verser, som obrottsligt följs av melodramatisk/gapig refräng, och som tyngs ner av fläskiga gitarrer, en sångare med ett enda känsloläge (likgiltighet) och en total renons på melodi.
I pressreleasen pratades det om att plattan var mer rock än tidigare, men eftersom singeln ändå var såpass bra slog jag ifrån mig den oro jag initialt kände över detta. Tänkte att de med rock kanske menade Christian Death eller Fields of the Nephilim. Så var ej fallet. Machine låter i jämförelse mer Takida än FotN. Det är en bredbent, stabbig röra för alla som tycker att skinnbrallor, häftiga frisyrer och kajal är äkta gothrock.
Betyg: 3/10
Bästa låt: ”We Lose the Night”
Om ni gillar detta: Gå tillbaks i historien och lyssna på giganter som ovan nämnda Fields of the Nephilim, Sisters of Mercy, Killing Joke etc etc.
The Hanged Man – As the Tower Fell
– As the Tower Fell är The Hanged Mans andra album och det följer upp den djupt suggestiva debuten Of Blood Is Full från 2017. Denna gång är tongångarna luftigare, med ett större fokus på popkänslan man på debuten mest kunde förnimma.
Att det skulle bli en sådan platta kunde man ana redan på fina singeln ”Good Dreams” i vintras. Där varvade Rebecka Rolfart & co The Cure med Kate Bush – och merparten av albumet går i samma anda. Inledande ”Turn” och ”Fall” är lysande, drömsk krautpop. ”Hasche” låter som en lite mer psykedelisk Jack Tatum (Wild Nothing). Även den låten släpptes som singel (och har också fått en fin video), men är inte lika stark som ”Good Dreams”. ”Stream of Life” känns som en uppdaterad version av The Cure anno The Head on the Door och låter samtidigt lika mycket pop som förhäxande pagan-psykedelia. Ska man plocka ut en ”grower” från skivan är ”Stream of Life” den givna kandidaten. Den tedde sig motsträvig och grå till en början, men för varje lyssning vecklar den ut sig och suger in en mer och mer.
Men plattan är inte bara pop i olika former. På droniga ”I Fell Off” – en av albumets höjdpunkter – hör man dels tidiga Hanged Man och dels, i de tunga gitarrerna, Sunn O))). En annan höjdpunkt, och ett slags musikaliskt syskon till I Fell Off, är Anna von Hausswolff-doftande ”No Faith”. ”No Faith” är också det sista vi hör innan skivan rundas av med det vackra och instrumentala ambientstycket ”Heaven’s Hole” – en komposition som Bowie och Eno knappast skulle sagt nej till när de 1977 spelade in mästerverket Low.
The Hanged Man har inte bråttom, men det börjar blir tydligare och tydligare att de är på väg att bli ett av Sveriges intressantaste alternativpopband. De låter inte popkänslan stå i vägen för mörkret och vice versa – och det är ett vinnande upplägg.
Betyg: 8/10
Bästa låt: ”I Fell Off” och ”Stream of Life”
Om ni gillar detta: The Cure – The Head on the Door (eller The Top)
482 MHz 