Tre gånger… drömpop

 

Den här gången känns valet av genre givet. Vilken annan musik än dream pop/drömpop passar bättre när vädret skiftar mellan stekhet sol och mullrande oväder? Just det. Ingen. Nedan följer tre olika, färska, släpp som alla kan tillskrivas etiketten dream pop. Varsågoda.

 

Jay SomAnak Ko (album)

– I ett rosadunkelt, kaliforniskt skimmer skapar Melina Duterte sin svala sovrumspop – ofta med imponerande resultat. På sitt tredje album som Jay Som samsas The Cure anno Wish bredvid tidiga Bright Eyes, Prefab Sprout bredvid amerikansk 90-tals-indie, Alanis Morisette bredvid Cocteau Twins – medan Duterte viskar, mumlar fram sina texter om omöjliga relationer, människor man gör bäst i att låta vara och att snatta på Whole Foods. Ibland känns hon som en svalare, sömnigare, inte fullt lika ångestladdad eller morbid Phoebe Bridgers. Ibland, som på fina Tenderness, som Michael Jackson skulle ha låtit om han var en ung indiemusiker i LA på 2010-talet i stället för innovativ soulsångare och popgeni på 1900-talet. Bäst blir det dock på mörka, nästan hallucinatoriska titelspåret och på fenomenala, melankoliska poplåten Crown.

Betyg: 7/10

Bästa låt: Crown

Om ni gillar detta: Real Estate – Atlas

 

Isfruun Trou Noir (EP)

– Norrköpingsbandet Isfruuns nya trespårs-EP är full av vackra, krispiga, dunkla ljudlandskap – någonstans i gränslandet mellan Radio Dept.:s Pet Grief (2006) och Beach House. EP:n hade kunnat bli till en självklar brygga mellan glödhet sensommar och fuktig höst – om bara texterna suttit bättre. Skalar de bort en del plattityder kan Isfruun bli ett band att räkna med i indiesverige. För musiken behärskar de bara fint.

Betyg: 5/10

Bästa låt: Jag vill bara va

Om ni gillar detta: Beach House – Bloom

 

Stainwasher Drying (singel)

– Stainwasher står redan för årets bästa svenska EP och med nya singeln Drying går hon, som den gamla klyschan säger, från klarhet till klarhet. Låten, utgiven i dag 29/8 på Feverish, är ännu en drömpophymn, från den artist i landet som kanske bäst behärskar uttrycket just nu. Drying är musik för katedraler, för öppna himlar. För skyfall och rosa skymningar, dag som natt. Dryings orglar, dess skimrande synthar och andäktigt eteriska sång är lika mycket flyttfågelns soundtrack på sin resa långt bort, som den ensamme vandrarens, som bitterljuvt driver runt i tillvaron. Stainwasher har själv kallat Drying för sin gladaste låt hittills. Även om jag hör hoppet i flertalet av Stainwashers låtar är det som allra tydligast i Drying – vilket gör den till ett perfekt soundtrack till den ack så kritiska brytpunkten mellan sommar och höst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s