Elvis är den enskilt viktigaste artisten i rockhistorien. Han har influerat The Beatles, Rolling Stones, Bob Dylan, Bruce Springsteen, David Bowie, Morrissey, och fler än jag kan räkna till. Han är en av de tre allra viktigaste artisterna för mig, personligen. Han är en artist som jag kan lyssna på när som helst, var som helst, oavsett sinnesstämning, och alltid känna en värme och ett hopp. Elvis för mig är tröst, medicin, berusning och samhörighet i ett. Och alla tiders bästa sångröst. Den 16:e augusti är det 40 år sedan han gick bort och med anledning av detta ska 482 MHz publicera en topp 40 över hans bästa låtar.
Årtal indikerar året då låten/versionen ifråga först gavs ut. Album indikerar den fullängdare den först gavs ut på. Ibland finns det ingen relevant fullängdare, då hänvisar jag i stället till EP:n eller singeln som låten först gavs ut på.
Ni som har följt bloggen sedan i våras vet att jag i samband med Thåströms 60-årsdag i mars publicerade en topp 60 över hans bästa låtar som en veckovis följetong: en topp 10-lista i veckan i sex veckor. Jag ska nu göra samma sak med Elvis, med början i kväll: en topp-10-lista i veckan de närmaste 4 veckorna. Nedan följer platserna 40-31.
40. Return to Sender
År: 1962
Album: Girls! Girls! Girls (soundtrack)
– Ett av de starkare undantagen till den allmänt vedertagna uppfattningen att Elvis filmlåtar var genomgående skräp. Det finns många guldkorn att plocka från de många soundtracken, och denna Otis Blackwell-klassiker är sannerligen ett av de starkast skimrande.
39. I Got a Woman
År: 1956
Album: Elvis Presley
– Ray Charles klassiska jump-blues-hit i stökig och rå rock’n’roll-tappning. Elvis började spela den live redan i början av 1955, när Charles version fortfarande klättrade på listorna, och det var en av de första låtarna Elvis spelade in för RCA Records 1955. Den förblev en bestående del av Elvis setlists fram till slutet, ofta i ett medley ihop med gospeln Amen.
38. That’s Someone You Never Forget
År: 1962
Album: Pot Luck
– Elvis var ingen låtskrivare. Han var arrangör, musiker, producent, utomvärldslig sångare och uttolkare. Men ingen låtskrivare. Men undantag finns förstås, och detta är ett sådant. That’s Someone You Never Forget skrev han ihop med kompisen Red West 1961. En fin och ganska tidstypisk ballad om något och någon som kunde blivit något, men som gick om intet och försvann.
37. That’s All Right
År: 1954
Album: släpptes inte på en regelrätt fullängdare innan hopkoket For LP Fans Only (1959)
– Elvis första singel och låten som sparkade in dörren för rock’n’roll/rockabilly-rörelsen tillkom genom en lycklig slump, sägs det. När Elvis, Scotty Moore och Bill Black stod i Sun Records inspelningsbås och förgäves försökte sig på countryballad efter countryballad utan att hitta rätt fick de plötsligt för sig att ta sig an Arthur ”Big Boy” Crudups bluesdänga That’s All Right. De slopade några verser, gjorde några ändringar i texten, ökade tempot något och skapade ett helt nytt sound. Låten blev en enorm framgång framförallt i USA:s södra regioner och banade väg för Elvis karriär och rockmusiken i stort.
36. Take My Hand, Precious Lord
År: 1957
Album: Peace in the Valley (EP)
– För Elvis fanns det ingen musik som slog an hårdare och djupare än gospelmusik och spirituals. Det var musiken han växte upp med, och innan Sun Records gav honom ett skivkontrakt 1954 försökte han förgäves att gå med i gospelgruppen The Songfellows. Och de enda Grammy-priserna han vann under sin livstid var för gospelskivor. Take My Hand, Precious Lord skrevs av pastorn Thomas Dorsey efter att dennes hustru och lilla dotter båda gått bort. Det var Martin Luther Kings favoritgospel (dock i Mahalia Jacksons tappning), och man behöver inte vara religiös för att bli berörd av den.
År: 1955
Album: A Date With Elvis
– Tveklöst en av höjdpunkterna bland Elvis Sun-inspelningar. Ännu en bluesdänga som i Elvis händer förvandlas till rå, kåt rock’n’roll, och ett av de tidigaste och tydligaste exemplen på ren rockabilly, med bluesackord, kontrabas, ekad sång och tremolo-gitarr.
34. Any Day Now
År: 1969
Album: From Elvis In Memphis
– En av otaligt många makalösa inspelningar från Elvis mytomspunna och omhuldade Memphis-inspelningar från 1969. En soulhit med Chuck Jackson 1962, en (minst lika soulig) b-sida för Elvis sju år senare (a-sidan var den, enligt mig, något uttjatade In the Ghetto).
33. It Hurts Me
År: 1964
Album: Elvis’ Gold Records Vol. 4
– Ännu en b-sida som överglänser sin a-sida (den ganska så förskräckliga Kissin’ Cousins), och något av en favorit hos Elvis själv. Originalinspelningen är jättefin, men den ultimata versionen återfinns på soundtracket till The ’68 Comeback Special (även om den klipptes bort från originalsändningen).
År: 1956
Album: Elvis Presley
– Inspelad för Sun 1955, släppt på RCA ett år senare. En utomordentlig, bluesig r’n’b-pärla som förblev en favorit hos Elvis själv, och som fick en revival under hans livesets i mitten av 70-talet.
År: 1970
Album: That’s the Way It Is
– En ballad som kanske borde komma på en högre placering på en sådan här lista. Fantastiskt varm, hoppfull och trösterik, och sentimental på det allra renaste och finaste sätt. Elvis 70-tal skulle bjuda på mer av denna vara.
482 MHz 
En reaktion på ”Elvis, 1935-1977: Jubileumslistan, platserna 40-31”