På Hall of Thatch, Jerome Reuters elfte fullängdare som Rome, går han ifrån de filosofiska, politiska och historiska spörsmål och kontexter som ramat in merparten av tidigare album. I stället söker han sig inåt. Inåt i sig själv, inåt i människan. Han söker svar på de stora frågorna kring makt, nåd, vem man är, vem man … Fortsätt läsa Recension: Rome – Hall of Thatch
Etikett: Reviews
Recension: Beach Bully – Beach Bully
New Jersey-bandet Beach Bully debuterade med en ep tidigare under månaden. Och vilken EP det är. Med en imponerande fingertoppskänsla för sångmelodier och stämningar skapar de lynnig och atmosfärisk indierock, med ingredienser hämtade från postpunken, 90- och 00-talens post-hardcore-scen och Red House Painters mer elektrifierade stunder. EP:n består av fyra låtar, och samtliga är … Fortsätt läsa Recension: Beach Bully – Beach Bully
Recension: Reseda – Reverse
Jämtländska Reseda bildades redan för mer än 20 år sedan. Skivkontraktet lät dock vänta på sig till 2007, och två år senare släpptes första fullängdaren. Två plattor till har det blivit sedan dess, om man räknar med Reverse, som kom i höstas. Med Reverse har Reseda tagit saken i egna händer, genom att ge … Fortsätt läsa Recension: Reseda – Reverse
Recension: Naiivi – Hollow
Svenska sångerskan och låtskrivaren Naiivi släppte en av höstens bästa debutsinglar, och nu är hon tillbaka med en ny singel, som fått namnet Hollow - och den här gången överträffar hon sig själv. Medan mörkerpoppen i I'm Leaving kanaliserade postpunk, Razzia-kollegan Nicole Sabouné och Kent när de var som bäst, för nya singeln Hollow … Fortsätt läsa Recension: Naiivi – Hollow
Recension: Iggof Foggi (Iggo Frost, f.d. Kitchen and the Plastic Spoons) – I väntan på döden
I början av 80-talet var Kitchen and the Plastic Spoons ett av landets mest innovativa postpunk-band. Iggo Karlsson Frost var en av ursprungsmedlemmarna och stod för elektroniken. Bandet var i sin ursprungsform kortlivat, och fick aldrig några hits eller något bredare genomslag, men har (med rätta) förblivit respekterade och omtyckta bland de initierade. I … Fortsätt läsa Recension: Iggof Foggi (Iggo Frost, f.d. Kitchen and the Plastic Spoons) – I väntan på döden
Recension (tillika bäst just nu, november 2017, del 2): Noel Gallagher’s High Flying Birds – Who Built the Moon?
Trötta svenska rockjournalister kommer aldrig att respektera Noel eller Liam Gallagher. Oavsett vad de gör eller hur plattorna egentligen låter kommer samma murkna och motsägelsefulla argument om att det var bättre förr, att de aldrig utvecklas och att det är Beatles- och Stones-influerat rehashas tills tidens ände. Även nu, när Noel släppt en platta som … Fortsätt läsa Recension (tillika bäst just nu, november 2017, del 2): Noel Gallagher’s High Flying Birds – Who Built the Moon?
Recension: Morrissey – Low in High School
Det var nog inte många som vågade hoppas på en ny Morrissey-skiva efter senaste skivbolags-debaclet 2014, då det skar sig (rejält) mellan Moz och dåvarande labeln Harvest. Och efter några rykten om nya kontrakt i fjol och tidigt i år som inte ledde någonstans såg det inte vidare ljust ut. Men så i augusti … Fortsätt läsa Recension: Morrissey – Low in High School
Recension: Thåström – Centralmassivet
På förstasingeln, industrigospeln Old Point Bar, konstaterade Thåström att tiden var utmätt. Blott en fjärdedel återstår, mässade han. På nästa singel, Körkarlen, är Dödens hantlangare och kusk i antågande. Överallt på Centralmassivet står jag:et ansikte mot ansikte med människans ofta rätt bistra villkor; att medmänniskor försvinner, att man får ångra både ett och annat, att … Fortsätt läsa Recension: Thåström – Centralmassivet
(Dubbel)Recension: Alvvays – Antisocialites och The Pains of Being Pure at Heart – The Echo of Pleasure
Två av twee- och indiepoppens främsta fanbärare har nyligen båda släppt nya album; kanadensiska Alvvays och amerikanska The Pains of Being Pure at Heart. Så varför inte behandla bägge i en och samma text? Alvvays följer upp sin hyllade (och självbetitlade) lo-fi-debut från 2014 med den något mer polerade Antisocialites. Där debuten påminde om … Fortsätt läsa (Dubbel)Recension: Alvvays – Antisocialites och The Pains of Being Pure at Heart – The Echo of Pleasure
Recension: The National – Sleep Well Beast
16 år efter det självbetitlade debutalbumet har The National gått och gjort vad som sannolikt kan vara deras allra bästa platta. Det musikaliska uttrycket känns igen från de flesta av de föregående skivorna - de gör fortfarande National-musik (som endast kan höras, ej förklaras), men uttrycket har finslipats med fingertoppskänsla och når här en … Fortsätt läsa Recension: The National – Sleep Well Beast
482 MHz 