Hast - Förlorarens hämnd (EP) - Christian Hast gör det inte lätt för sig - eller för mig som lyssnare. Debut-EP:n Förlorarens hämnd är full av urstarka låtar, men hans uttryck påminner så mycket om Robert Hurulas att det komplicerar lyssningen. Den emotiva rösten, de ringande gitarrerna, melodierna, arrangemangen och utanförskapet, destruktiviteten och ungdomsångesten i … Fortsätt läsa Recensioner, 14/6 2020
Etikett: indie
Intervju med Henrik Ryftenius från BLÅ TIMMEN
482 MHz har följt Blå timmen sedan hösten 2017 och deras två första singlar. Jag föll omedelbart för deras förmåga att varva atmosfär, popkänsla, tyngd och romantik. Jag föll för deras förbaskat snygga låtar, som bara blir mäktigare och mer komplexa för varje ny singel. Nu är de tillbaka med singel nummer fem, den lika … Fortsätt läsa Intervju med Henrik Ryftenius från BLÅ TIMMEN
Bäst just nu: maj 2020
Det är slutet av maj, sommaren bankar allt mer enträget på dörren. Vi hör inte, musiken är för hög. Detta är vad vi spelar. Lotta Wenglén - "En handlingsplan" (tvåspårs-singel) - Akustisk, lågmäld och förbannat snyggt skildrad och formulerad vardagsångest på bred skånska. Galghumorn och deadpan-leveransen för tankarna till tidiga Ossler, medan musiken känns Nick … Fortsätt läsa Bäst just nu: maj 2020
Morrissey: ALLA ALBUM – EN GUIDE
Det var meningen att det här inlägget skulle publiceras i samband med att Morrissey släppte sitt senaste album, för ungefär en månad sedan (min recension av den kan ni läsa här). Men saker kom emellan, fokus hamnade på annat håll. Nu är tiden dock inne, och i ärlighetens namn: vilken annan artist än eremiten, ensamvargen … Fortsätt läsa Morrissey: ALLA ALBUM – EN GUIDE
Recension: Beverly Kills – Elegance in a State of Crisis
Göteborgarna i Beverly Kills har efter en lång rad singlar nu blivit med EP (ute nu via Welfare Sounds and Records). Popkänslan från de tidiga singlarna får här stå tillbaka för den svärtade postpunken. Även om materialet är genomgående starkt saknar jag ändå knäckande fullträffar som pop-mästerverket "Dreamless" (2018). De hittar en gyllene mellanväg på … Fortsätt läsa Recension: Beverly Kills – Elegance in a State of Crisis
Ny låt: PREMIERE – MOTIVATION
Få svenska plattor från i fjol älskade jag lika besinningslöst som svenska Premieres debut-ep. För någon som jag, som bittert saknar det svenska 00-talets (baleariska) indiescen, var de en skänk från ovan. Inte sedan The Tough Alliances, Studios och genialiska och förbisedda Boat Clubs glansdagar runt 2004-2007 hade vi bjudits på indiepop lika klubbigt rytmisk … Fortsätt läsa Ny låt: PREMIERE – MOTIVATION
Recension: Bright Eyes nya singel Persona Non Grata
Ända sedan omkring årsskiftet, när bandet plötsligt visade livstecken på sociala medier, har man gått och väntat. Väntat på Bright Eyes nära förestående comeback. Senast vi hörde från bandet var 2011 då de släppte sitt sjunde album, The People's Key. Conor Oberst har visserligen varit aktiv sedan dess, och släppt skivor i eget namn, med … Fortsätt läsa Recension: Bright Eyes nya singel Persona Non Grata
Recension: Morrissey – I Am Not a Dog On a Chain
Efter några år av rabalder och kontroverser är han nu äntligen tillbaka - barden från Stretford, "the real poet laureate", Steven Patrick Morrissey. Tolfte soloalbumet i ordningen är det (trettonde, om man räknar fjolårets coverplatta California Son) - och det är hans bästa på länge. Mycket länge. Trots flera höjdpunkter på vardera skiva tillhör hans … Fortsätt läsa Recension: Morrissey – I Am Not a Dog On a Chain
Tre recensioner, 2020-03-15
Human Impact - Human Impact - I nya bandet Human Impact samlas medlemmar från legendariska New York-band som Cop Shoot Cop, Swans och Unsane - och det låter därefter. Vi pratar naturligtvis industrirock indränkt i Hudsonflodens slam, metalliska klanger och tuggande köttkvarnsgitarrer, och texter om ett samhälle i fritt fall. Men tro nu inte att … Fortsätt läsa Tre recensioner, 2020-03-15
Recension: Sole – La ville des ténèbres
Singel nummer två, La ville des ténèbres, från Sole Gipp Ossler är här. Med förra singeln, den lysande debuten Care for Me, visade hon på känsla för både pop och melankoliska skuggvärldar. Nu har båda uttrycken tillåtits att växa. Verserna är det första som pekar på Soles vidareutveckling av den popkänsla man anade på förra … Fortsätt läsa Recension: Sole – La ville des ténèbres
482 MHz 