Recensioner: 2025-12-06

Daniel BayPalla trycket

– Var dök den här killen upp ifrån? Tydligen släppte han en singel redan 2018, men först för någon vecka sedan damp han ner i min inkorg för att göra reklam för sin sprillans nya EP Palla trycket. Och det är jag förbannat glad för att han gjorde. Palla trycket är en fyraspårs-EP, där tre av låtarna är svettig arbetarklass-rock’n’roll med slagsida åt punken, på ett sätt som påminner om The Clash och sena Ebba Grön, om den lilla människans försök att hävda sig under apparatens kvävande krav och…tryck. Bäst av dessa tre kanonlåtar är ”Varenda främling” där Strummers ande verkligen får ta plats, bland handklapp och ölstinkande pubgitarrer. Plattans största höjdpunkt låter dock vänta på sig. Till sista spåret. Avslutande ”Ackord” är en akustisk ballad, känslig utan att bli gråtmild, sårbar utan att tappa vare sig attityd eller pondus, om att kämpa i motvind för att få bli den man vet att man är ämnad att vara.

I dessa tider, där nästa års mellobidrag nyligen gapats ut och Tidelagets hatpolitik sakta men säkert eroderar allt som är gott och heligt med detta land, är det fint att veta att det finns riktig musik att fly till.

Betyg: 8/10

Bästa låt: ”Ackord”

Om ni gillar detta: Ebba Grön – Ebba Grön, The Clash – Give Em Enough Rope


Nicole Sabouné – ”So Far Out

– Vi som följer Nicole Sabouné, en av det här landets mäktigaste sångare, på Instagram vet att hon för inte så längesedan besökte Beirut. Sabouné, som har rötter i Libanon, skildrar här resan euforiskt. Hon tar musikaliskt ett kliv tillbaka till den drivande och gothiga postpunken som dominerade hennes helt igenom lysande album Miman för tio år sedan, och sjunger hänfört och…hänförande om att sugas in i en värld som tidigare mest existerat i fantasin. Gitarrerna skriar och syntharna gnistrar som en stjärnhimmel medan Sabounés hjärta öppnas på vid gavel. ”I let my feelings lead the way, I’m in love, I’m so far out, and if I know myself It’ll never go away”. ”So Far Out” är ljudet av att hitta hem – och det låter helt fantastiskt.


Bellevie – ”Apology

– Bellevie från Malmö, staden i mitt hjärta, gör skimrande vacker indiepop som vore det den självklaraste saken i världen. Här blandas ånger och självförebråelser med en herkuliskt stark sångmelodi och refräng, och ledande svenska band i genren, som No Suits In Miami, Hater och Agent Blå, har fått allvarlig konkurrens.

Lämna en kommentar