Division 7 – Bered en plats för…
Division 7 är här med ännu en EP. Bered en plats för…heter den och det som antyddes på de föregående singlarna bekräftas på EP:n. Division 7 har överdoserat på Hurula och Håkan Hellström – och visst, sämre förebilder kan man naturligtvis ha. Men det förändrar inte det faktum att det uttryck som uppstår när man blandar dessa influenser är gjort till leda. Jag pratar förstås om texter om människor (ungdomar) på glid som gapsjungs av en halvung snubbe mittemellan känslig och rocker, med en röst som inte är lika punkig som den är gnällig. Detta ramas sedan in av ringande gitarrer och vemodiga melodier. Det låter väl sammantaget inte så tokigt, kanske ni säger. Nej, men det är så förbannat tråkigt.
Betyg: 5/10
Bästa låt: ”Sensöndageftermiddag”
Om ni gillar detta: Hurula – Klass
Några som också debuterar idag är Skånebaserade trion Urarta. Till öronbedövande gitarrer och dånande bas och trummor gör de ett slags djupt svärtad rock förankrad i ett dunkelt land av punk, goth och tidig Black Sabbath. Sångerskan Monica Richter har en rå, okonstlad röst och hon sjunger texter om utanförskap och ideal på ett väldigt övertygande sätt. Bäst blir det på den blott minuten korta käftsmällen ”Energy Suckers” samt den malande ”Ropes”. Urarta lär knappast slå igenom brett, men deras oputsade mörkerrock är ett välkommet inslag på den svenska alternativscenen.
Betyg: 7/10
Bästa låt: ”Ropes”
Om ni gillar detta: Sisters of Mercy – First and Last and Always
Anna Bodotter – ”Sartre”
Anna Bodotter går från klarhet till klarhet och nya singeln Sartre är hennes bästa hittills. Till en utsökt indiepopmelodi och skimrande Cure-synthar sjunger hon träffande om den vanliga människans trängande vedermödor i ett liv som är lika vidrigt som underbart, lika kort som det är långt, lika fängslande som meningslöst. Man blir glad och lite sugen på att hasa bort till bokhyllan och bläddra i sina gamla Sartre-böcker.
Greedy Soul – ”Sing For Your Supper”
Greedy Soul är ett indierockband från London. ”Sing For Your Supper”, deras debutsingel, släpptes härom veckan och är…ganska fantastisk. Influenserna är uppenbara för vem som helst som lyssnat på brittisk alternativrock de senaste 30 åren. Den släpiga basen och det dansanta beatet är Stone Roses rakt av, gitarrerna blandar Slowdives Neil Halstead med Noel Gallagher anno 1994-1995 och sången är omistligt Liam Gallagher (dessutom är ju bandnamnet hämtat från en Liam-låt). Men kan man skriva låtar som denna spelar det ingen roll om man bär sina influenser på kavajslaget.
Inom kort kommer Greedy Soul att hajpas å det grövsta på de brittiska öarna (men ingen annanstans). Detta kommer att pågå ett par år på sin höjd, sedan har ett nytt gitarrband dykt upp, så passa på att njut.
482 MHz 