482 MHz minns Ian Curtis, 15 juli 1956 – 18 maj 1980: Joy Divisions alla låtar rankade och kommenterade

I mitt tycke finns det tre mer eller mindre perfekta band. Band som som visserligen brann snabbt och intensivt, men som icke desto mindre släppte ifrån sig minimalt (om ens något) undermåligt. Band som jag, oavsett när jag hör dem, knockas av redan efter några få toner. Band som hängt med sedan tonåren och som … Fortsätt läsa 482 MHz minns Ian Curtis, 15 juli 1956 – 18 maj 1980: Joy Divisions alla låtar rankade och kommenterade

Tre gånger: nytt, svenskt

  Svensk alternativmusik mår förträffligt. Här är tre bevis.   Hast - "Barnen av de svarta hålen" - Ringande Hurula-gitarrer, ett thåströmskt vemod (tänk sena Ebba och låtar som "Heroinister och kontorister" och "Scheisse") och en sanslöst snygg sångmelodi. Lägg därtill en rakryggad, sårig utanförskapslyrik som aldrig någonsin känns ur tiden och du har en hygglig … Fortsätt läsa Tre gånger: nytt, svenskt

Recension: Beverly Kills – Elegance in a State of Crisis

Göteborgarna i Beverly Kills har efter en lång rad singlar nu blivit med EP (ute nu via Welfare Sounds and Records). Popkänslan från de tidiga singlarna får här stå tillbaka för den svärtade postpunken. Även om materialet är genomgående starkt saknar jag ändå knäckande fullträffar som pop-mästerverket "Dreamless" (2018). De hittar en gyllene mellanväg på … Fortsätt läsa Recension: Beverly Kills – Elegance in a State of Crisis

Videopremiär: MÄBE – Änglamakaren

Strömstadsrockern MÄBE släpper tre nya digitala singlar våren 2020, med en månads mellanrum, och med start nu på fredag, den 20:e mars. Det rör sig om tre nyskrivna låtar, med tre äldre låtar i nya avskalade versioner som bonusspår. Allt inspelat under senvintern 2019. Först ut är den mycket thåströmska dängan "Änglamakaren". Om den har … Fortsätt läsa Videopremiär: MÄBE – Änglamakaren

Tre recensioner, 2020-03-15

  Human Impact - Human Impact - I nya bandet Human Impact samlas medlemmar från legendariska New York-band som Cop Shoot Cop, Swans och Unsane - och det låter därefter. Vi pratar naturligtvis industrirock indränkt i Hudsonflodens slam, metalliska klanger och tuggande köttkvarnsgitarrer, och texter om ett samhälle i fritt fall. Men tro nu inte att … Fortsätt läsa Tre recensioner, 2020-03-15

Tre gånger…nytt

Tre gånger-inslaget är tillbaka - denna gång med fokus på rykande färsk musik. Tre låtar från band som varit olika länge i gamet. Vad låtarna dock har gemensamt är att de allihop är snorbra och sprillans nya.  Och med det sagt, låt oss börja.   Bored Man Overboard - Spring Morning - Bored Man Overboard … Fortsätt läsa Tre gånger…nytt

Årets 25 bästa låtar

Inga omsvep eller krusiduller. Bara årets 25 bästa låtar. Och en spellista längst ner. Varsågoda!   25. 1900 – 30 sekunder under Tokyo - Österländsk mystik, Jacaszek-stämningar och en av Christian Gabels allra vackraste kompositioner.   24. Henrik Meierkord – Kraft (Anthéne Remix) - Årets sannolikt bästa enskilda dark ambient-låt. Originalversionen är inbjudande och varm, … Fortsätt läsa Årets 25 bästa låtar

2010-talets bästa album: lista 4/4

Efter fyra veckor är vi äntligen framme vid sista listan och ögonblicket då 2010-talets allra bästa album utses. Som vanligt efter ett projekt av det här slaget är jag nu ganska matt. Jag är nöjd med urvalet, men placeringarna hade kunnat vara bättre. Huvudbry. Skuld. Ånger. Skulle jag nämna några bubblare (och det kan jag … Fortsätt läsa 2010-talets bästa album: lista 4/4

Två nya singlar: Sthlmiana – Nattfåglar, The Hanged Man – Good Dreams

Det kommer mycket spännande musik nu. Nedan följer två färska, svenska singlar att lyssna lite extra på. Sthlmiana är Johan Rahmström och Markus Bergström Björn. Nya singeln Nattfåglar, hämtad från kommande albumet Längtan och resurser (release 6/12 via egna etiketten Strindbergshimmel) låter sval och sofistikerad och för tankarna till tidiga Orup, Mauro Scocco, Blue Nile … Fortsätt läsa Två nya singlar: Sthlmiana – Nattfåglar, The Hanged Man – Good Dreams

Recension: Nicole Sabouné – Come My Love

För lite mindre än en månad sedan skrev jag lyriskt om Nowhere to Go - första smakprovet från Come My Love. Jag kallade den en mäktig låt, jag kallade den för årets bästa låt, och jag berömde Nicole Sabouné för hennes mod att blotta sitt innersta och sitt mörker och för modet att hålla volymen … Fortsätt läsa Recension: Nicole Sabouné – Come My Love