Henrik Meierkord – ”Please Please Please Let Me Get What I Want” (Smiths-cover)
– Med piano och sin patenterade cello tar sig ambient-maestron Henrik Meierkord an The Smiths 42 år gamla mästerverk ”Please Please Please Let Me Get What I Want”. Och han gör det med bravur. Manchester-sönernas nordengelska vemod blir till ett urnordiskt och köldskadat dito, och man förundras både över låtens tidlösa genialitet och Meierkords gränsöverskridande musikalitet.
Richard Neuberg – ”Crow Needs the Pine”
– Nick Drakes plockande gitarr och tunga stråkar från Five Leaves Left möter Steve Von Tills granithårda och naturnära folksånger när London-baserade Richard Neuberg, känd från bandet Viarosa, tar plats som soloartist. Det är mörkt, kärvt och väldigt tilltalande.
Cloud Studies – samlad utgivning
– Vi håller oss kvar i London, och stiftar bekantskap med detta så kallade gothgaze-band, som debuterade i oktober 2024 med starka singeln ”Ghosts”. De tar avstamp i gothens estetik och shoegazens drömska ljudlandskap, men blandar ut det med indiepopens känsla för bitterljuva melodier, och de sammanlagt fem singlar som släppts vittnar om ett band man nog gör bäst i att följa. Bäst är sannolikt tredje singeln ”Dreams About”, med sina rullande Johnny Marr-gitarrer, sin sköra twee-melodi och skimrande synthmattor, men alla fem singlar rekommenderas å det varmaste. Och skulle de våga sig på även gothens mörker och musikaliska tyngd, utan att göra avkall på sitt sinne för melodi eller atmosfär, hade de imponerat ännu mer.
Moon Mother – ”Planet Caravan”
– Dark folk-duon Moon Mother får fullmånen att lysa upp den annars så nattsvarta vinterhimlen med sin nya, vansinnigt vackra, singel och tillika Black Sabbath-cover. Ett smakprov från kommande plattan Meadowlands, som släpps 6 februari. Ett album som av allt att döma kommer att bli ett lysande soundtrack till återstoden av vintern.
Sanndröm – ”It Moves At Night”
– När Martin Sandström gör musik under namnet Sanndröm blir det filmiskt, kyligt och med tydliga blinkningar åt gamla mästare som John Carpenter, Vangelis, Tangerine Dream och Fabio Frizzi. Så är även fallet med senaste singeln, ”It Moves At Night”. Dess dova ljudlandskap, där ett lekfullt synth-klink utgör dess enda ljus, andas urban ödslighet på samma sätt som Carpenters musik till Flykten från New York gör, och man njuter och väntar otåligt in kommande fullängdare.
– Synth-veteranerna från Bristol är tillbaka. När vi skriver 2026 låter de som att ett klubb-inspirerat Depeche Mode bestämt sig för att ställa upp i Eurovision. Och visst, detta kan få vilken vettig människa som helst att rygga tillbaka, men faktum är att det ändå inte låter så pjåkigt. Här finns en stark melodi, och pulsen i britternas maskiner kan smitta av sig på den mest letargiske av oss. Så gör som undertecknad och tryck på play.
482 MHz 