Recensioner: 2025-01-26

Red Mecca – ”I Don’t Want Any Rain On My Parade

– Legendariska synthduon Red Mecca är aktuella med sitt nionde album. ”I Don’t Want Any Rain On My Parade” är det första smakprovet. Låten är ett utsökt stycke dånande, suggestiv och melodisk synthpop, som lovar stort inför albumet.


Brigitte Calls Me Baby – ”Careless Whisper

– I händerna på det här Chicagobandet blir George Michaels gamla mästerverk, verkligen en av pophistoriens allra bästa ballader, en neonmörk och rusande indiedänga. Som om Morrissey slagit sig ihop med The Cure mellan ”Fascination Street”-tagningarna. Lysande.


Minuit Machine – ”Cent Fois

– Franska Minuit Machine började som iskall och melankolisk wave, och som släppte ett av genrens bästa album, Violent Rains, för snart tio år sedan, innan de splittrades. Numera kör Amandine Stioui på egen hand, och även om hon fortfarande är förankrad i wave-genren drar hon på nya singeln ”Cent Fois” långt åt techno-hållet. Men tänk Berghain snarare än…tja, Scooter. Tänk stroboskopblixtrande och hypnotiska dunder-beats, snarare än fjortisdisco. ”Cent Fois” är en genomkörare och en upplevelse.


Grund – ”Arkivarien (Innerlig distans)

– Ett intensivt malande, ringande gitarrer från 1995, en sångare högt upp i en annan sfär och ett med låten, och så den subtila melodin som binder ihop och ror hem alltihop. Det här Göteborgsbandet vet att det är så här indierock ska göras.


Crystal Canyons – ”Where I Come From

– Värmland har fått en motsvarighet till Great Lake Swimmers. Crystal Canyons gör varm, melankolisk vildmarks-americana, som omedelbart för tankarna till Tony Dekker & co, och av föreliggande debutsingel att döma gör de det väldigt bra.


Magnus Uggla – ”Som att jag bryr mig

– Magnus Uggla fortsätter kasta ur sig lustiga små singlar. Den här gången kanaliserar han synthsoundet från Välkommen till folkhemmet och Den döende dandyn och får ur sig en snygg och väldigt klatschig synthpopdänga, med en textmässigt snygg twist på slutet. Det går inte en dag då jag inte är oerhört glad och tacksam för att Magnus Uggla finns. Ensam i sitt slag.

Lämna en kommentar